Studien presenteras i Svensk Juristtidning och är gjord i syfte att undersöka rättspraktikers inställning till modern videoteknik i domstol.
Lagstiftningsreformen ”En modernare rättegång” har lett till att modern teknik används i allt högre utsträckning. Till exempel genom att förhör med målsäganden sker via videokonferens, eller genom att videoinspelade tingsrättsförhör spelas upp i hovrätten.
Studien visade att de tillfrågade domarna, nämndemännen, poliserna och åklagarna ansåg att de som förhörs på plats i rättssalen framstår som mer trovärdiga och tillförlitliga än de som förhörs genom videoinspelningar.
Totalt fick 400 svenska rättspraktiker svara, anonymt och frivilligt, på ett sextiotal frågor. Poliserna var samtliga utbildade barnutredare vilket innebar att de hade en viss erfarenhet av videokonferenser och videoförhör.
De tillfrågade var visserligen positiva till videotekniken men de föredrog ändå muntliga förhör direkt framför rätten. Argument för det var att en utsaga som avgetts live framstår som rimligare och att det också är lättare att avläsa förhörspersonens känslouttryck om utsagan sker framför rätten.
I studien skrivs att dessa uppfattningar ”kan anses vara kopplade till den på goda grunder ifrågasatta föreställningen att en persons kroppsspråk i sig utgör värdefull information vid bedömningar av huruvida en person talar sanning eller ej”.
Författarna menar att det ligger betydligt mer i linje med beteendevetenskaplig forskning att ifrågasätta om en utsaga kan bedömas med ledning av det allmänna intryck som målsäganden ger, eller av icke-verbala faktorer i övrigt.
Sammanfattningsvis skriver författarna att det är bekymmersamt att personerna i studien anser att videoteknik, som används dagligen i rättssalar runt om i Sverige, kan komma att få en negativ inverkan på rättssäkerheten i vid bemärkelse.
Men, tillägger de, det faktum att muntliga utsagor anses mer trovärdiga än videoutsagor bör ses i ljuset av att tekniken fortfarande är ny.
