En svensk forskargrupp har nu undersökt hur frekvensen av manliga och kvinnliga förövare av dödligt våld har ändrats under åren 1990 till och med 2010. Studien tar också upp likheter och skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare.
Gruppen med forskare från Sahlgrenska akademin, Karolinska institutet, Stockholms universitet, Rättsmedicinalverket och Brottsförebyggande rådet har studerat data som omfattar samtliga fall av dödligt våld i Sverige under dessa 20 år.
Studien heter ”A Time Trend Study of Swedish Male and Female Homicide Offenders from 1990 to 2010” och är publicerad i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Forensic Mental Health.
Nio av tio förövare är män
Total begicks 1 570 fall av dödligt våld under den observerade tidsperioden och av dem begicks 1 420 av en man (90,4 procent) och 150 av en kvinna (9,6 procent).
Fördelningen mellan förövarnas kön ligger stabilt runt proportionen 90/10 procent män/kvinnor över hela undersökningsperioden.
– Det förelåg mer uttalade skillnader mellan manliga och kvinnliga förövare med vuxna offer, jämfört med när offret var ett barn (under 15 år), säger en av forskarna bakom studien, Thomas Nilsson vid Sahlgrenska akademin.
– Kvinnliga förövares vuxna offer var oftare av manligt kön och en intim partner. Deras offer var också ofta substanspåverkade vid tidpunkten för brottet och de dog oftast till följd av knivvåld,
Hemmet vanligaste brottsplatsen
En annan skillnad var att tidigare våld mellan offer och förövare var vanligare i fall med kvinnliga förövare än med manliga förövare och att kvinnornas brott oftare begicks i hemmiljö.
Hemmet var den vanligaste mordplatsen för samtliga, men ännu vanligare för de kvinnliga förövarna där mordet skedde i hemmet i nästan 9 av 10 fall.
Skillnaderna var färre när offret var ett barn.
Kvinnliga förövare använde dock oftare kvävning mot sitt offer jämfört med de manliga förövarna som begick dödligt våld mot ett barn. De kvinnliga förövarna hade också färre förekomster av domar för tidigare kriminalitet enligt BRÅ:s lagföringsregister.
– Ett resultat där Sverige skiljer sig från vad man sett i studier från andra länder är att kvinnliga och manliga förövare är lika benägna att begå självmord i samband med fall där offret är ett barn. Enligt dessa studier har det varit vanligare med suicid efter barnamord bland kvinnliga förövare jämfört med manliga, säger Thomas Nilsson.
Kvinnorna bedömdes oftare än männen ha utfört brottet under påverkan av en allvarlig psykisk störning. Brott som begåtts av kvinnor klassificerades oftare som dråp eller barnamord (endast kvinnor kan dömas för barnamord), medan brott som begåtts av män oftare klassificerades som mord eller vållande till annans död genom misshandel.
En majoritet av förövarna, oavsett kön, begick det dödliga våldet med ett vuxet offer under påverkan av någon substans (alkohol eller drog), medan detta bara gällde för en minoritet av förövarna med barnoffer.
Kvinnar vanligare som barnamördare
Manliga och kvinnliga förövare med barnoffer är mer lika än de med vuxna offer. En annan viktig slutsats är att kvinnliga förövare utgör mindre än en tiondel av samtliga förövare när offret är vuxen, men står för mer än en tredjedel av de fall av dödligt våld där offret är barn.
Forskarna skriver:
”Resultaten visar att det finns grundläggande skillnader mellan kvinnliga och manliga förövare, vilket bör beaktas vid utvecklingen av könsspecifika riskbedömningsverktyg och riskhanteringsstrategier. Framtida studier bör bland annat fokusera på den skilda roll som substanspåverkan tycks utgöra när det gäller dödligt våld mot vuxna respektive mot barn. Det finns även ett behov av fortsatta studier av tidstrender gällande kvinnliga förövare och dödligt våld”.
– De sociala och kriminologiska skillnaderna som vi fann mellan kvinnliga och manliga förövare vid dödligt våld bör beaktas när det gäller genomförandet av förebyggande åtgärder, vars effektivitet i sin tur bör utvärderas i framtida forskning, säger Thomas Nilsson.
– Sådana åtgärder bör särskilt fokusera på faktorer som rör relationen mellan offer och förövare samt brottsplatsen, eftersom de främsta skillnaderna mellan kvinnliga och manliga förövare framträder inom dessa områden,
