Ny DNA-metod kan leda till fler uppklarade brott

Många av de prover som idag inkommer till Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) är nedsmutsade av matrester, jord och snus vilket gör att de inte går att använda.

Eftersom genetisk information har blivit allt vanligare vid kriminaltekniska analyser, finns ett stort behov av metoder för att hantera nedsmutsade prover.

Forskare vid Lunds Tekniska Högskola har därför tillsammans med SKL tagit fram den nya DNA-metoden där man förbättrat en avgörande del i analysprocessen.

De första resultaten, som publicerats i tidskriften Biotechnigues, visar att metoden förstärker DNA-analysen. Genom den nya metoden ger tidigare negativa prover en positiv och användbar DNA-profil.

– Metoden ägnar att fungera som ett verktyg att ta till  när rutinverktyget inte räcker till, säger Ricky Ansell, verksamhetsexpert vid SKL:s Biologienhet, som vidare menar att merparten av de spår som analyseras inte är svåra utan kan analyseras med hjälp av rutinmetoden.
 
Han berättar vidare att teknikutvecklingen på DNA-området sker kontinuerligt och utvecklingens fokus växlar. Under de senaste 15-20 åren har utvecklingen varit enorm. Fokus har allt mer riktats mot att hantera de svårläsliga DNA-profilerna.

Eftersom DNA-analysen köps in som en färdig produkt beskrivs den ofta som en svart låda. Ingen har tidigare försökt förbättra analysen för att hantera nedsmutsade prover.

Genom den förbättrade kopieringsfasen, som den nya metoden bland annat innebär, får man en starkare DNA-bevisning från brottsplatsprover som idag ofta ger partiella eller helt blanka DNA-profiler. Således ökar chanserna att hitta och binda en person till det begångna brottet.

– Om man ser på pålitligheten utifrån att kunna generera ett användbart analysresultat eller inte, så är den nya applikationen mer pålitlig och generar resultat på vissa av de svåra spåren i större omfattning än vad rutinmetodiken gör, berättar Ansell.

Enligt Ansell saknas det underlag för att uttala sig om hur många brottutredningar som hade fungerat bättre om denna nya metod tillämpats vid DNA-analysen. Vad han däremot kan säga är att det inte är ovanligt med negativa analyssvar eller otillräckliga DNA-profiler.

– Dock är det ofta inte bara en faktor som bidrar till att en DNA-analys inte ger fullgott eller användbart analyssvar, utan flera. Det kan röra sig om allt från för lite DNA i provet till att provet är nedbrutet eller i närvaro av hämmare. Den nya applikationen skulle täcka upp för vissa av dessa, men det är svårt att ange för hur stor andel, avslutar Ansell.

Åsa Persson
asa.persson@dagensjuridik.se