Idag anses psykiskt sjuka individer ha samma rätt till självbestämmande som alla andra. Ändå accepteras tvångsvård inom psykiatrin med hänvisning till patientens eget bästa och i viss mån också till behovet av samhällsskydd, konstaterar Moa Kindström Dahlin, jur.dr. i offentlig rätt vid Stockholms universitet.
Hennes avhandling Psykiatrirätt: Intressen, rättigheter och principer är en kritisk granskning av den svenska psykiatrirätten ur ett rättighetsperspektiv, med fokus på såväl regeringsformen som Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
De rättsliga konstruktioner som syftar till att skydda kolliderande och överlappande intressen – autonomi, vårdbehov och samhällsskydd – kartläggs och analyseras. I avhandlingen konstateras det bland annat att den rättsliga regleringen av tvångsvård inom psykiatrin saknar motsvarighet inom kroppsvården.
Exempelvis anses demens vara en kroppslig sjukdom trots att flera symtom av demens, enligt Moa Kindström Dahlin, liknar symtom av vissa psykiska sjukdomar. Men det saknas lagstöd för att tvångsvårda någon enbart på grund av demens, den psykiatriska tvångsvården kan enbart användas när en person har en ”allvarlig psykisk störning””, konstaterar hon.
– Särbehandlingen av psykiskt sjuka motiveras mot bakgrund av föreställningar om dels psykiskt sjuka människors beslutsförmåga, dels risken för att dessa människor begår allvarliga brott, säger Moa Kindström Dahlin i ett pressmeddelande och fortsätter:
– Men tvångsvården av psykiskt sjuka grundar sig på kunskap som är starkt omdebatterad inom psykiatrin.
Den övergripande slutsatsen i avhandlingen är att ”det behövs kraftfulla ställningstaganden från lagstiftaren som förtydligar psykiatrirättens principiella utgångspunkter”.
Foto: Stockholms universitet
