En man som dömts för grov misshandel och inte fick gehör för sin nödvärnsinvändning i tingsrätten frias av de tre juristdomarna i hovrätten.
Hovrätten pekar dock på att den tilltalade i de inledande polisförhören inte berättade om det angrepp han var utsatt för och att han försökte dölja kniven.
Hovrätten betonar dock att uppgifter i polisförhör ska värderas med försiktighet.
Den tilltalade, en 39-årig man, och ett vittne i målet bodde vid tidpunkt för händelsen tillsammans med några andra personer i den lägenheten där det påstådda brottet har begåtts. I lägenheten fanns förutom de två nämnda männen även målsäganden och ytterligare ett vittne som vid tiden bodde tillsammans men i en annan lägenhet.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Bråk uppstod
Under kvällen uppstod bråk mellan den tilltalade och målsäganden om två nycklar. 39-åringen ville ha en nyckel till lägenheten, medan målsäganden ville ha en bilnyckel. Under bråket uppstod skador på bägge männen. Ingen av de båda vittnena tycks ha sett den delen av händelseförloppet då skadorna uppstod.
Målsäganden har berättat att han trodde att 39-åringen gick för att hämta bilnycklarna och han väntade i hallen. När den tilltalade kom tillbaka höll han en kniv i handen och höll handen lyft. När han såg kniven var de 2,5 meter från varandra. Den tilltalade riktade ett hugg mot hans bröstkorg, men han backade och värjde sig med handen så att hugget träffade hans arm istället. Angreppet fortsatte och den tilltalade högg minst tre gånger mot honom. Han riktade ett hugg mot halsen, men det träffade inte. Sista hugget träffade honom i huvudet.
”Uppenbar efterhandskonstruktion”
39-åringen berättade först efter två förhör ställd inför bland annat en DNA-analys att angreppen ägt rum men att han handlat i nödvärn. Han ska ha blivit konfronterad med en glasskärva av målsäganden innan han försvarade sig.
Ångermanlands tingsrätt ansåg att detta var ”en uppenbar efterhandskonstruktion”. För det påståendet talar, enligt rätten, framförallt det förhållandet att den tilltalade ändrat sin berättelse om vad som hände och inte vidhåller vad han inledningsvis sagt under förundersökningen. Den berättelse som han lämnade i tingsrätten hade han dessutom presenterat först efter det att han fått del av hela utredningen. Han hade därtill inte kunnat ge någon rimlig förklaring till varför han ändrade uppgifterna.
Därför dömdes han för grov misshandel till fängelse i ett år och nio månader.
Hovrätten friar
De tre juristdomarna i Hovrätten för Nedre Norrland friar 39-åringen. Hovrätten menar visserligen att det finns omständigheter som talar emot att 39-åringen befann sig i en nödvärnssituation. Det är utrett att han lade kniven på balkongen efter händelsen, vilket kan tyda på att han försökte dölja sina gärningar. Hans förklaring att han endast lagt ifrån sig kniven på balkongen utan något särskilt syfte är med hänsyn till händelsen svårförklarlig. Det är vidare klarlagt att han i de två inledande polisförhören inte berättade om det angrepp han var utsatt för. Han berättade om angreppet mot honom först efter att han blivit delgiven information om kniven och de DNA-spår polisen hade säkrat på denna. Vidare har det genom vittnesförhören framkommit att han varit mer berusad än vad han själv berättat om.
Invändning inte motbevisad
De omständigheter som talar emot att han befann sig i en nödvärnssituation är dock inte tillräckliga för att hans invändning om nödvärn ska anses motbevisad. ”Särskilt inte med beaktande av att de uppgifter som lämnas i polisförhör ska värderas med försiktighet” skriver hovrätten som alltså inte anser nödvärnsinvändningen obefogad.
39-åringens berättelse ska därför läggas till grund för bedömningen.
Inte oproportionerligt
Med hänsyn till att målsäganden högg med en glasskärva mot 39-åringen vilken hade träffat i bröstet om inte en tilltalade hade flyttat på sig, är det inte ett uppenbart missförhållande mellan nödvärnshandlingen och den skada som hotade honom genom målsägandens agerande. Det våld 39-åringen använde är heller inte oproportionerligt till vad som krävdes för att avvärja angreppet mot honom. Hans gärning är därmed inte uppenbart oförsvarlig.
De två nämndemännen ville fälla mannen i enlighet med tingsrättens dom. (Blendow Lexnova)
