Nils-Eric Schultz öppna brev publiceras idag på Magasinet Paragrafs hemsida. Statsåklagaren pekar på att det oreglerade svenska systemet med infiltratörer och informatörer äventyrar både civila människors liv och den svenska rättssäkerheten.
Han uppmanar justitieministern att gå till botten med frågan och ta tag i de två statliga utredningar som regeringen själv har initierat om frågan.
Nils-Eric Schultz skriver:
”Insynsutredningens uppdrag var bland annat att föreslå lagstiftning som skulle stärka skyddet för informatörerna. Utredningens förslag blev också att det i stor utsträckning ska vara möjligt att för försvarare och misstänkta kunna hemlighålla uppgifter som skulle kunna röja informatörer. Det ska bland annat införas ett förbud för försvarare/misstänkta att ställa frågor som skulle kunna röja informatörens identitet.”
I det öppna brevet trycker han särskilt på hur rättssäkerhetsaspekten i sådana här sammanhang har behandlats av bland annat JO:
”Justitieombudsmannen granskade på eget initiativ polisens användning av vissa arbetsmetoder och då bland annat användandet av informatörer. Det JO i sitt beslut 2008-06-25, dnr 1772-2007, ansåg vara mest anmärkningsvärt, var att polisen genomgående synes ha hemlighållit väsentlig information i brottsutredningarna för försvar (misstänkta samt deras försvarare), åklagare och domstolar. JO anförde vidare att det framstår som uppenbart att polis och åklagare inte har rättsliga möjligheter att för den misstänkte och domstolen låta bli att upplysa om att till exempel ett tillslag har kommit till efter användning av provokativa åtgärder med hjälp av en infiltratör. Ett ytterligare och avgörande skäl för detta är givetvis att provokation i vissa fall kan påverka det straffrättsliga ansvaret för den provocerade.”
”Det sägs i Insynsutredningen att om det inte redovisas i förundersökningsprotokollet att en informatör agerat så ska det finnas i sidomaterialet. Detta är totalt fel. Många försvarare begär idag att få gå igenom den så kallade ”slasken”, men de kommer inte att däri se någon uppgift om att det förekommit en informatör i utredningen. Det finns nämligen ingen dokumentation att ta del av, och om det finns så är den så undangömd att varken försvarare, åklagare eller granskande myndighet (exempelvis JO eller JK) har någon möjlighet att komma åt den.”
Ett annat problem är enligt Nils-Eric Schultz mer konkret och handlar om människoliv. I sitt brev till justitieministern skriver han:
”Enligt dina direktiv till Polismetodutredningen skulle utredningen bland annat överväga i vilken utsträckning brottsbekämpande myndigheter skulle kunna anlita enskilda personer vid infiltrationsoperationer. I utredningen (sid 229) utvecklar man hur och i vilken omfattning enskilda personer ska användas för sådana operationer. Det sägs att när det gäller den grova brottsligheten är det omöjligt för polisman att utföra en infiltrationsoperation eller provokativ åtgärd och därför måste privatpersoner/informatörer utnyttjas. Men kan detta vara vettigt?
Måste polisen verkligen använda sig av outbildade och oskyddade (ofta unga) enskilda för att få bukt med den farligaste brottslighet vi har? Om en polisman skulle skickas in som infiltratör i de gäng där dessa privatpersoner ofta ska agera, skulle polisens skyddsombud eller polisfacket sannolikt stoppa det hela, eftersom en polisman ska ha uppbackning vid sådana farliga uppdrag. Är det då inte, milt uttryckt, cyniskt att istället skicka in outbildade privatpersoner i dessa kriminella gäng?”
Nils-Eric Schultz berättar också om en FN-konferens som han för några år sedan bevistade i Wien och där hundratals deltagare diskuterade frågor om hur man i olika länder bekämpar den grova brottsligheten.
”När jag berättade att vi här i Sverige så gott som aldrig informerade försvarare och domstol om att det förekommit en informatör i ett ärende eller att provokativ åtgärd använts, trodde många att jag skämtade. En polischef från Vitryssland, som tidigare under konferensen fått utstå kritik när han informerat om hur polisen i hans land bekämpade grova brott, var den ende som tycktes sympatisera med den svenska modellen.”
Läs hela det öppna brevet på Magasinet Paragraf.
Foto: Scanpix
