Ett företag hävde ett avtal om uppförandet av ett småhus efter att entreprenören, enligt beställaren, inte skulle komma att färdigställa bygget i tid då de var oense om vad som ingick i entreprenaden. Parterna var överens om att avtalet avsåg såväl markarbete som uppförande av själva huset men företaget ansåg även att de avtalat om montering av kök och ventilation.
Företaget vitsordade att det fanns en obetald skuld till entreprenören gällande markarbetet men åberopade kvittningsvis motfordringar, bland annat ett förseningsvite, kostnader för extra arbete och material samt att entreprenören erhållit för mycket betalt i och med att denne inte slutfört arbetet.
Tingsrätten ansåg att montering av kök och ventilation skulle anses ingå i entreprenaden då konsumenttjänstlagen var tillämplig och avtalet inte visade på annat än vad företaget gjort gällande. Företaget hade således haft rätt att häva avtalet då det stod klart att entreprenören inte avsåg att färdigställa köket. Vidare pekade tingsrätten på att kravet om förseningsvite framställts efter hävningen och därmed för sent varför det inte kunde åberopas som en motfordran. Däremot utgjorde vissa av kostnaderna för färdigställandet en giltig motfordran.
Tingsrätten ansåg mot denna bakgrund att företaget hade rätt att dra av cirka 30 000 kronor på den återstående skulden men ålade företaget att utbetala resterande del om 50 000 kronor till entreprenören. Parterna ålades vidare att bära sina egna rättegångskostnader.
Hovrätten bedömer att företaget ska ersätta entreprenören med endast 30 000 kronor. Detta med hänsyn till att vissa belopp missuppfattats av tingsrätten samt att ytterligare kostnader ska räknas som kvittningsgilla, bland annat kostnader för resor, frakt och hyra av utrustning i samband med slutförandet av entreprenaden,. Hovrätten ålägger även entreprenören att ersätta företaget med hälften av dess rättegångskostnader i såväl tingsrätt som hovrätt.
