En 59-årig kvinna, känd från svenskt näringsliv, vräktes ifjol från sin sjurummare på Östermalm efter att ett skenbyte uppdagats.
Nu förlorar hon en tvist mot den man som hon pekat ut som förmedlare av hyreskontraktet.
Den 59-åriga kvinnan, känd från svenskt näringsliv, tvingades ifjol flytta från en sjurumslägenhet på cirka 266 kvadratmeter på Östermalm, i Stockholm. Detta sedan både hyresnämnden och hovrätten slagit fast att hon bytt till sig lägenheten med hjälp av falska uppgifter och sedan försökt dölja otillåtna betalningar för lägenhetsbytet genom renoveringar.
Efter hovrättens beslut kom 59-åringen att stämma en man, som hon menar agerat svartmäklare, och yrkade att denne skulle betala knappt 1,5 miljoner kronor till henne för att denne förmedlat hyresrätten till lägenheten eftersom pengarna, enligt 59-åringen, utgör otillåten provision. Hon har också anfört att någon renovering motsvarande den betalda summan inte har gjorts.
Hävdade att hon betalat miljonsumma i provision
59-åringen har, i stora drag, berättat att mäklaren – via ett skenbyte – förmedlat kontraktet på sjurummaren och att de kommit överens om att hon för förmedlingen och en renovering av lägenheten skulle betala 2,4 miljoner kronor. Hon har sedan fört över 300 000 kronor till honom såsom lån, 500 000 kronor till hans numera avlidne kompanjon samt 1 175 000 kronor till mäklarens handelsbolag – där den avlidne kompanjonen var bolagsman.
Mäklaren har å sin sida anfört att den avlidne kompanjonen, genom sitt dåvarande bolag, tillställde 59-åringen ett kostnadsförslag för renoveringsarbeten på 2,4 miljoner kronor. En renovering som kompanjonen ansvarade för. Samma kompanjon hade dock lånat pengar av mäklaren och detta lån kom senare att betalas tillbaka genom att kompanjonen uppdrog 59-åringen att föra över 300 000 kronor, som var del av arvodet för renoveringsarbetena, till honom.
Förlorar på alla punkter
Efter att förhör, under sanningsförsäkran, hållits med parterna samt inkallade vittnen konstaterar Stockholms tingsrätt att de båda parternas versioner framstår som ”efterhandskonstruktioner”. Tingsrätten konstaterar också att ett ”övergripande intryck” är att 59-åringen har genomfört ett så kallat skenbyte och i samband med detta erlagt betydande belopp för att få hyreskontraktet till lägenheten. Intrycket är också att mäklaren förmedlat hyreskontraktet och erhållit någon del av det totala belopp som 59-åringen betalat genom överföringar till olika konton.
Tingsrätten kan också konstatera att det inte på utredningen i målet går att dra några slutsatser om värdet av den genomförda renoveringen. Dock, skriver tingsrätten, kan konstateras att den förtecknade renoveringen ”synes gå långt utöver den i målet omtvistade offerten” och att det inte framstår som orimligt att en sådan renovering skulle betinga en kostnad långt över 500 000 kronor. 59-åringens talan i den delen, gällande överföringen till handelsbolaget, ogillas därför. Det är inte heller styrkt att överföringen på 300 000 kronor till mäklaren varit ett lån.
När det gäller yrkandet om otillåten provision slår tingsrätten fast att det redan med utgångspunkt i att det inte går att dra några slutsatser om värdet av en genomförd renovering inte heller går att avgöra vilket belopp som skulle utgöra olovlig provision.
59-åringen förlorar därför målet i sin helhet och tvingas ersätta mäklaren för dennes rättegångskostnader.
