Det var inte sabotage mot blåljusverksamhet att försöka smita från polisen genom att i full fart nästan ramma en polisbil. Mannen frias i hovrätten då det har varit fråga om ett hastigt handlande från hans sida för att undgå att bli stoppad och gripen.
Den 40-årige mannen åtalades för sabotage mot blåljusverksamhet sedan han, enligt gärningsbeskrivningen, i Stockholm den 28 juli 2021 angripit och/eller stört polisverksamhet genom att ha kört emot en polisbil, som vid tillfället ställt upp sig för att blockera vägen i syfte att stoppa 40-åringens framfart, vilket tvingat polisbilen att hastigt backa undan – och därmed avbryta vägblockeringen – för att undvika en kollision.
Tingsrätten fällde mannen för såväl sabotage mot blåljusverksamhet som ett antal andra trafikbrott. Rätten betonade att 40-åringens agerande lett till att polisen tvingats backa undan för att undvika en kollusion vilket skedde under utryckningsverksamhet.
Polisbilen hade blivit obrukbar
Av vittnesuppgifter framgår att polisbilen hade blivit obrukbar om den hade träffats av 40-åringens bil. Det står enligt tingsrätten klart att mannens agerande varit ägnat att allvarligt försvåra eller hindra polisens verksamhet.
När det gäller frågan om mannens uppsåt konstaterade tingsrätten att något särskilt syfte att försvåra eller hindra verksamheten inte krävs men däremot krävs uppsåt i förhållande till samtliga objektiva rekvisit. Enligt tingsrätten visar omständigheterna vid gärningen att 40-åringen agerat med uppsåt. Han måste rimligen han förstått att hans agerande hade kunnat allvarligt försvåra poliserna arbete och att han trots detta agerat som han gjort visar att han var likgiltig i frågan, vilket är tillräckligt för att uppsåt ska anses föreligga.
Inte skyldighet medverka till eget gripande
Svea hovrätt konstaterar att 40-åringen har velat undkomma polisen. Han var själv föremål för den pågående polisinsatsen. Som misstänkt för brott har han inte haft någon skyldighet att medverka till sitt eget gripande. Med hänsyn till hur hans framförande av fordonet tidigare tagit sig uttryck och hur han vid flera andra tillfällen fört bilen står det likväl klart att han skapat en farlig situation för poliserna i polisbilen, oavsett om det i och för sig varit möjligt att passera polisbilen även om denna inte hade flyttats.
40-åringen kan alltså inte anses ha haft en sådan kontroll över sin färd att risken för kollision varit obefintlig eller helt liten. Även med beaktande av att han varit misstänkt för brott har agerandet varit otillbörligt i blåljusbestämmelsens mening.
Eftersom syftet från polispatrullens sida inte var att använda polisbilen som en vägspärr, kan inte 40-åringens agerande sägas ha försvårat genomförandet av den åtgärden. Polisbilen skadades inte och blev inte på något annat sätt köroduglig genom hans undanmanöver. Inte heller poliserna i patrullen har kommit till skada. Utredningen ger inte stöd för att en kollision undveks endast för att polismannen backade undan polisbilen något.
Närmast rört sig om brottsbekämpning
Den polisverksamhet det har gällt har närmast bestått i brottsbekämpning i ett enskilt fall, men har även haft inslag av utryckningsverksamhet. Enligt förarbetena är redan en väldigt liten påverkan på utryckningsverksamhet typiskt sett ägnad att allvarligt försvåra eller hindra verksamheten. Det kan handla om att ställa sig i vägen för eller genom annan störning försvåra framfarten för ett utryckningsfordon. (Se prop. 2018/19:155 s. 42.). Något sådant har det dock inte varit fråga om här.
Den störning av polisens insats som 40-åringens agerande medfört måste anses ha varit ytterst begränsad. Det har varit fråga om ett hastigt handlande från hans sida för att undgå att bli stoppad och gripen. Hans handlande kan sammantaget inte anses ha varit ägnat att allvarligt försvåra eller hindra vare sig polisens brottsbekämpande verksamhet eller utryckningsverksamhet.
Mannen ska därför frikännas från ansvar för sabotage mot blåljusverksamhet. (Blendow Lexnova)
