”När missiler från en fjärrstyrd drönare dödar en misstänkt utan att rättegång ens hållits…”

När Carl von Linné 1758 dokumenterade och skrev om steklar var det knappast någon som kunde ana dagens tekniska drönare, som i likhet med Linnés insekter och myror antar olika skepnader.

På smörgåsbordet av teknik finns idag att välja mellan allt från så kallade killer-drones som fjärrstyrt avfyrar dödliga vapen mot människor på marken till mindre farkoster vars uppgift är att leverera en pizza. En del drönare har för övrigt formen av en fjäril med fladdrande vingar.

Men ingenjörskonsten har i alla tider skapat nya förutsättningar för den enskilde och samhället. Ofta har en teknik flera möjliga användningsområden och effekter som är både gynnsamma och ofördelaktiga, i stort som i smått.

Även om en innovatör knappast kan hållas ansvarig för det sätt som konstruktionen används på så har drönaren skapat ett vägval för andra där redan företeelsen som sådan står i en relation till de värden och rättigheter som rättssamhället upprätthåller och skyddar. Det gäller såväl på det nationella som det internationella planet.

Konkret möjliggör drönartekniken till exempel att skogsbränder kan upptäckas tidigt, att kust övervakas mot oljeutsläpp till havs, att brott i form av pirateri eller smuggling av förbjudna produkter försvåras och att internationella hjälporganisationer kan bedöma behovet av hjälp till flyktingar vid en väpnad konflikt. Andra exempel är att gröda på marken och tillväxten av skogsplanteringar kan bedömas för eventuell åtgärd både snabbt, enkelt och förhållandevis billigt.

Å andra sidan väcker drönartekniken nya frågor, till exempel hur övervakning med hjälp av drönare bör förenas med skyddet för hemmet och privatlivet? Förutom en användning för privata syften finns här en glidande skala av åtgärder, vars ändamål är att utreda eller förebygga brott.

Ett mera omdiskuterat och avsevärt allvarligare exempel är när missiler från en fjärrstyrd drönare dödar en för brott misstänkt person utan att någon rättegång hållits. Drönartekniken och dess tillämpning har medfört att bland annat FN och Afrikanska Unionen sedan en längre tid tillbaka särskilt uppmärksammat utomrättsligt dödande och summariska rättegångar. Sådana situationer kan mycket väl leda till straffansvar enligt internationell rätt.

Såvitt avser drönare och väpnade konflikter så har detta behandlats i skilda sammanhang, till exempel tidskriften för Internationella Röda Korset i Genève (nr. 886/2012). De övervakar svårtillgängliga och stora områden på kort tid och ger information av värde för skilda beslut, men kan också vara ett vapensystem klart för insats.

Även om i allt fall 1949 års Genèvekonventioner torde vara tillämpliga så saknas ännu i svensk rätt tydliga regler om det individuella straffansvaret till exempel för brott mot krigets lagar eller annan internationell rätt. Tyvärr har regeringen i sitt förslag till lag om straffansvar för folkmord m.m. valt att avstå från en reglering om grund och gräns för straffansvaret för internationella brott utan hänvisat till svensk rättpraxis.

Högsta domstolens praxis är emellertid sparsam, och ger knappast någon vägledning avseende brott förövade i anslutning till en väpnad konflikt. Sådana brott är komplexa, sträcker sig ofta över stora geografiska områden och äger rum under en längre tidsperiod och skiljer sig därför från vad som åtminstone hittills prövats av domstolen.

Framväxten av en internationell straffrätt, dit bland annat brott mot krigets lagar och brott mot mänskligheten hör, visar samtidigt att det finns värden som världssamfundet omhuldar och anser sig förpliktigade att upprätthålla genom straffsanktioner. Av stor betydelse är den praxis som vuxit fram vid de internationella brottmålsdomstolarna, som principiellt återspeglar bland annat FN-stadgan och FN-konventionen om skydd för politiska och mänskliga rättigheter. Tekniska drönare och det individuella straffansvaret för internationella brott generellt måste ses i den kontexten.

Det är viktigt för Sverige att delta i den process som utgörs av mötet mellan svensk och internationell rätt, inte minst för att bidra till och påverka en global utveckling där rättssäkerhet och mänskliga rättigheter främjas.

Den senaste tidens uppgifter i media om massrättegångar i Egypten med åtföljande dödsstraff talar sitt tydliga språk och visar på behovet av ett aktivt förhållningssätt till att upprätthålla ett rättssystem där envar är lika inför lagen och att diskriminering inte sker. Rättssäkerhet på det globala planet är för övrigt ett huvudtema i FN:s arbete för fred och rättvisa. I det sammanhanget bör domstolarnas betydelse som ett fredsverktyg lyftas fram.

Rättsväsendets förmåga att korrekt och rättvist utreda och pröva både så kallad vardagskriminalitet och grövre ― ibland internationella ― brott har en avgörande betydelse för domens funktion att skapa rättvisa och att förebygga brott. Åsidosättanden av rätten till en rättvis rättegång äventyrar dessa värden, som ibland leder till straffansvar för orättvis rättegång.

Tekniska innovationer utgör en självklar del av vår vardag och har en stor principiell betydelse för enskilda och samhället. Kreativitet och idérikedom är viktig för en långsiktig ekonomisk tillväxt och bidrar därmed till att skapa utrymme för ett effektivt skydd av grundläggande värden. Självklart är då att ny teknik ska komma till användning, även i domstolarna.

Såvitt känt saknas visserligen hittills besked från domstolarna hur dessa ställer sig till tillåtligheten av bevis och prövningen av bevisvärdet rörande till exempel fotografier som tagits med en kamera monterad på en teknisk drönare. Men liksom för DNA-bevisning och annan teknisk bevisning kommer praxis säkert på sikt att ange kriterierna i dessa båda skilda avseenden där motsvarande regler i andra länder och på det internationella planet bör vara av intresse för svensk del.

Tekniska drönare hör hemma inom ramen för de grundläggande värden och rättigheter som skyddas av internationella konventioner och sedvanerätt, som uttrycker världssamfundets omsorg och åtaganden golbalt sett. Teknisk utveckling är något mycket positivt och värt att sträva efter, men den får inte bli okontrollerad och helt stå utanför sfären av ansvar.

Även om regeringens passivitet rörande frågan om individuellt straffansvar kräver en förklaring står det klart att rättssystemet inte existerar i ett vakuum utan kommunicerar med andra strukturer, inte minst internationell rätt.

Om det aktuella Rwandamålet överklagas till Högsta domstolen kanske domstolen ger den vägledning om straffansvarets grund och gräns som regeringen inte velat göra, och längre fram besvara frågor om drönarbaserad information. Ett sådant avgörande till vägledning för rättstillämpningen är efterlängtat och vore mycket välkommet.

Ulf Lundqvist är docent i processrätt och har tidigare varit verksam som rättslig rådgivare i Kosovo och vid Jugoslavientribunalen i Haag. Han är författare till flera böcker inom straff- och processrätt och har erfarenhet av domstolsarbete i Sverige och undervisning vid universitet. Senast var han föredragande i Högsta domstolen på allmän rotel.

Läs mer på Bokbyråns hemsida .