Nämndemännen kör över rådmannen och dömer en man till fem års fängelse och utvisning i ett uppmärksammat mordmål.
Medan tingsrätten anser att det står klart att den åtalade mannen begått gärningen anser rättens ordförande att alternativ gärningsman inte kan uteslutas mot bakgrund av åklagarens bevisning.
Det var i slutet av juni i år som en kvinna hittades avliden i sjön Magelugnen söder om Stockholm, av en person som varit och simmat i sjön. Senare kunde konstateras att det rörde sig om en 37-årig mongolisk kvinna som när hon hittades hade skador på framförallt huvud och hals.
En mongolisk man i 40-årsåldern kom senare att åtalas misstänkt för mord alternativt grov misshandel och vållande till annans död, grovt brott.
Döms av oenig tingsrätt
Södertörns tingsrätt konstaterar nu i en färsk dom att den rättsmedicinska undersökningen tillsammans med omständigheterna dödsfallet, bland annat att kvinnans personliga tillhörigheter aldrig hittats, visar att hon avlidit till följd av en annan persons handlande. Tingsrätten anser också att alternativa förklaringar till dödsfallet är uteslutna och konstaterar att åklagarens bevisning varit tillräcklig för att döma den åtalade 37-åringen för att ha orsakat kvinnans död.
Tingsrätten konstaterar bland annat att det av telefonlistor framgår att mannen befann sig i omedelbar närhet av brottsplatsen vid den tidsperiod som kvinnan avled samt att han ”tidsmässigt haft möjlighet att utföra gärningen”. Dessutom saknas, enligt tingsrätten, stöd för att han mannen skulle träffa någon annan den aktuella kvällen. På så vis anses en alternativ gärningsman vara utesluten. Mannen anses också vara den ende som haft tillfälle och möjlighet att utföra gärningen.
Däremot anser tingsrätten inte det bevisat att mannen med uppsåt dödat kvinnan, varför han inte kan dömas för mord. Han döms istället för grov misshandel och grovt vållande till annans död – till fem års fängelse och femton års utvisning.
Rådmannen kördes över
Rättens ordförande är dock skiljaktig och anser att åklagaren inte lyckats bevisa mannens skuld – och därför borde frikännas. I sin skiljaktiga mening skriver rådmannen att det, enligt henne, varken finns teknisk bevisning eller vittnesbevisning som binder mannen till gärningen. Enligt rådmannen har åklagaren endast presenterat ”indirekta” bevis som pekar mot mannen som gärningsman.
Rådmannen pekar vidare på osäkerheter kring dödstidpunkten och därmed mannens möjlighet att utföra gärningen samt att den rättsmedicinska undersökningen inte lett till någon ” fullständigt säker slutsats” om när kvinnan avled. Dessutom utesluter varken den rättsmedicinska undersökningen eller övriga omständigheter att kvinnan avled efter det att mannen lämnat området kring brottsplatsen.
Enligt rådmannen är det inte ställt utom rimligt tvivel att det är den åtalade mannen som är gärningsmannen – och en alternativ sådan kan inte anses praktiskt taget uteslutet. Åtalet ska därför, enligt rådmannens mening, ogillas.
