KRÖNIKA – av advokat Joel Sebastián Nilsson, medlem i Barcelonas Advokatsamfund och delägare i Nilsson & Hobeich
Runtom i världen tar man sig nu an det nya året, på väg mot nya utmaningar och förhoppningar – för Europa kanske förhoppningen framförallt är att den värsta delen av den ekonomiska krisen ska vara förbi.
Men samtidigt som övriga världen skaffar nya kalendrar och välkomnar det nya väljer den Spanska regeringen, med Presidenten Mariano Rajoy i spetsen, att vrida tillbaka klockan inte bara ett år utan flera decennier.
Som advokat verksam inom bland annat mänskliga rättigheter är jag djupt oroad inför den utveckling som skett under den senaste tiden. Det finns flera tecken på att Spanien håller på att gå i en mer auktoritär riktning och de två uppmärksammade lagförslagen kring abort och politiska protestyttringar är de mest flagranta exemplen.
Spanien har på kort tid rivit upp de progressiva reformer som genomförts efter Francos avgång och för någon som saknar insyn i det spanska rättssystemets utveckling är det kanske svårt att förstå den nya lagstiftningen eller vad den innebär för den spanska regeringen och rättsväsendets roll.
Spanien har i praktiken valt att åter förbjuda abort, med införandet av en lag som är mer restriktiv än den lag som fanns 1985.
Den nya lagen upphäver inte bara rätten till abort utan går så långt att den straffar dem som utför en abort med fängelse upp till tre år. Den som bistår en gravid kvinna med abort riskerar alltså fängelse i upp till tre år. Den gravida kvinnan riskerar inte fängelse men, likt alla länder där abort är olagligt, riskerar de istället sina liv och sin autonomi.
Lagförslaget är genomförbart i och med att Partido Popular har egen majoritet i riksdagen och de försöker nu tillgodose sina mest konservativa väljare. Man har valt att endast tillåta abort vid två tillfällen:
- När kvinnan har utsatts för sexuella övergrepp kan abort genomföras de tolv första veckorna förutsatt att det finns en polisanmälan.
- När det finns grav risk för kvinnans liv eller fysiska eller psykiska hälsa. För att kunna genomföra en abort under dessa omständigheter måste det ske inom de 22 första veckorna och med två utlåtanden från två olika läkare som inte heller får vara knutna till det sjukhus där aborten skall genomföras.
Detta innebär att man sätter rätten till livet för ”nasciturus” framför, inte bara kvinnas rättigheter och valfrihet, utan även hennes psykiska hälsa då hon endast kan åberopa lagen när fostret ändå skulle avlida.
Regeringen misstar sin privata moral för allmänmoral när de på grund av en religiös tro från en liten del av samhället ger staten rätten att bestämma i vilka fall en kvinna kan genomföra en abort.
Det är tyvärr inte bara kvinnors rättigheter som är på väg att försvinna med Rajoys styre. Regeringen har även passat på att inskränka de övriga medborgerliga rättigheterna genom det nya lagförslaget ”Säkerhet för medborgarna”. Det är inte egentligen en skiljelinje mellan höger- och vänsterpolitik, utan snarare den mellan en autoritär eller en demokratisk stat.
Under de första åren av krisen har olika tankesmedjor satts i arbete för att undvika direkta uppror i Spanien. Regeringens förklaringar att de ”är ledsna” samt ”det inte kommer hända igen” räckte inte långt när de samtidigt monterade ned välfärden och la de största nedskärningarna inom utbildning och vård.
Spaniens sociala rörelser fick uppmärksamhet över hela världen när de gick ut och protesterade mot regeringens politik. Mest omtalade blev kanske den så kallade 15-M-rörelsen som tältade på de större torgen över hela Spanien.
När regeringen inte lyckas hitta en politisk lösning på korruption, arbetslöshet och en nedmonterad välfärd väljer de istället att förbjuda dem som kritiserar den.
Det är ett bekant mönster för auktoritära stater världen över – och ett eko från de mörkaste kapitlen av Spaniens historia.
När lagen träder i laga kraft så kommer det i fortsättningen att vara förbjudet att bland annat:
- Protester genom att tälta på offentliga utrymmen.
- Finnas närvarande som stöd för de familjer som vräks från sina hus i och med att man då försvårar arbetet för polisen.
- Genomföra demonstrationer i närheten av riksdagen eller kommunfullmäktige.
- Filma polisens agerande, eller sprida detta via internet.
- Hänga banderoller eller plakat på byggnader.
- Sätta upp ett stånd där man tar in namninsamlingar eller delar ut flygblad.
- Uttala sig nedsättande om Spanien.
- Motsätta sig polisens order eller agerande, eller motsätta sig att identifiera sig eller uppge falska uppgifter – Upp till 30.000 euros i böter.
- På något sätt förtala (utan att begå ett brott) poliser, folkvalda eller institutioner, via alla möjliga tänkbara medel (alltså även internet) eller på något sätt förolämpa polisen under sitt arbete. – Upp till 1.000 euro i böter.
Vid alla nämnda förseelser så skall polisens rapport i sig räcka som fullvärdigt bevis.
Lagen sägs vara till för att ”garantera möjligheterna till demonstration” när den i själva verket inskränker de möjligheterna. Motstånd mot regeringens politik kommer mötas av vattenkanoner och böter på upp till 600 000 euro.
Båda dessa allvarliga inskränkningar av medborgerliga rättigheter genomförs nu utan att regeringen egentligen ansträngt sig för att motivera dem. Det är en skenmanöver för att blidka de mest konservativa delarna av väljarkåren, och samtidigt drakoniska åtgärder för att hålla missnöjda i schack.
Detta är inte första gången vi sett en korrupt regering lita på att en auktoritär stat ska agera för att skydda sig – några av de mörkaste kapitlen i såväl Europas som Spaniens historia började just så. Vi vet vart det leder – låt oss inte göra samma misstag en gång till.
