På uppdrag av Konkurrensverket har professor Olle Lundin vid Uppsala universitet undersökt hur korruption ser ut i samband med offentliga inköp och andra offentliga kontrakt i Sverige.
Han lyfter bland annat att myndigheters beroende av experter och konsulter är ett särskilt riskområde.
I Sverige uppgår de offentliga inköpen till över 900 miljarder kronor per år, vilket motsvarar ungefär en sjättedel av landets BNP. Enligt professor Olle Lundin vid Uppsala universitet utgör offentliga inköp en enorm marknad som skapar både incitament och möjlighet för korrupt beteende.
Upphandlande myndigheter består såväl av enorma statliga myndigheter som små kommunala bolag.
Syftet med professor Olle Lundins rapport är att ge en nyanserad bild av hur korruption ser ut i samband med de offentliga inköpen samt att identifiera särskilda riskområden och eventuella åtgärder för att minska sådana risker.
Vanligast med vänskapskorruption
Av intervjuer med ett dussin personer från både offentlig sektor och privata företag framgår det att de flesta inte upplever ”att det finns någon omfattande korruption när det gäller offentliga upphandlingar och att i den utsträckningen sådant existerar är det fråga om vänskapskorruption snarare än några mutor”.
Däremot uppfattas risken vara betydligt högre när inköp görs ute i verksamheten där myndigheternas upphandlingsenheter har begränsad insikt och möjlighet att kontrollera att allt går rätt till. Rapporten visar att flera respondenter ser det som problematiskt att avrop genom ramavtal eller direktupphandlingar ofta tillåts göras av ett stort antal olika personer ute i verksamheterna då detta skapar risker för korrupt agerande.
Experter och konsulter
Genom intervjuerna lyfts flera andra förfaranden fram som särskilt riskfyllda. Myndigheters beroende av experter och konsulter lyfts fram som ett särskilt riskområde.
”Många menar att det inom särskilt vissa områden hamnar myndigheterna helt i händerna på experter vars intressen inte nödvändigtvis är samstämmiga med myndighetens. När inköpen berör komplicerade varor eller tjänster är det svårt för myndigheterna att själva verifiera huruvida informationen de fått från experter är riktig”.
En relaterad problematik som lyfts fram är branscher där det sker stort utbyte av personal mellan myndigheter och leverantörer. Byggbranschen är exempelvis en sådan som lyfts fram under intervjuerna. Personal eller konsulter som under till exempel en upphandling har hjälpt till att bereda den och som efter avtal slutits ges anställning hos den vinnande leverantören ses som problematiskt.
”Det är ofta svårt att veta när i upphandlingsprocessen en rekrytering påbörjades och om det faktiskt har lett till korruption, men företeelsen i sig får i alla fall uppfattas som skadligt för myndighetens förtroende”, framgår det av rapporten.
