En hyresvärd yrkade, efter att ha förvärvat ett hyreshus, att hyresavtalet för en prövningslägenhet inte skulle förlängas. Detta eftersom hyresgästen fick anses sakna behov av bostaden.
Det hade nämligen visat sig att hyresgästen själv aldrig bott på adressen utan att det hela tiden varit hans son som gjort det.
Hyresgästen anförde att han skrivit sitt namn på kontraktet på förslag från den tidigare värden, eftersom sonen saknat arbete.
Enligt hyresnämnden var det klarlagt att den tidigare hyresvärden, som avlidit, varit införstådd med sonen skulle bo i prövningslägenheten. Det fanns dock ingen anteckning om detta på hyreskontraktet.
Det hade heller inte framkommit att den nya hyresvärden känt till eller borde känna till den muntliga överenskommelsen med den tidigare fastighetsägaren. Den muntliga överrenskommelsen var därför inte bindande mot den nya värden. Sonens behov kunde därmed inte beaktas.
Hyresgästen själv hade sitt boende på annat håll. Det var därför inte oskäligt att bifalla yrkandet om att inte förlänga hyresavtalet.
Hovrätten gör nu motsvarande bedömning som underinstansen. Rätten konstaterar även att den nya värden inte heller genom så kallat konkludent handlande kan anses ha godkänt sonen som hyresgäst. Överklagandet avslås därmed.
