Av utredningen framgår att kvinnan har MS och att hon trots att hon använder elrullstol har svårt att förflytta sig. Sjukdomen har medfört att hon förlorat många vänner. Länsrätten ansåg att insats i form av kontaktperson var ett lämpligt socialt komplement till den omvårdnadsinriktade assistansen.
Enligt stadsdelsnämnden är kvinnan inte isolerad på ett sådant sätt att hon är berättigad till kontaktperson. Genom den personliga assistansen har hon ”fulla förutsättningar för att tillgodose sina sociala behov”. Kammarrätten i Stockholm delar uppfattningen att kvinnan inte drabbats av sådan social isolering som motiverar att kontaktperson beviljas. Domstolen bifaller överklagandet och upphäver länsrättens dom.
Domare: Lars Trägård, Eva Hammar, Catharina Brege Gefvert, Olle Widgren.
Källa: Blendow Lexnova
