Kvinnan uppsökte hösten 2010 akutmottagningen på psykiatriska kliniken i Malmö och uppgav att hon hade blivit våldtagen på en toalett på en klubb i Trelleborg.
Kvinnan uppgav att hon låtit en man på klubben följa med in på toaletten när hon skulle kissa men att han sedan tvingat sig till ett samlag med sin kroppskraft.
Kvinnans berättelse från toalettbesöket redovisas i domen från Ystad tingsrätt:
”När hon skulle gå på toaletten satte någon en fot i dörren när hon skulle stänga denna. Det var en man som hon inte kände igen och som sade att han ville följa med in på toaletten eftersom han också skulle gå på toaletten. Hon sade att detta inte gick eftersom hon skulle kissa, men fick till svar att detta inte gjorde något. Mannen, som hon tyckte verkade vara snäll, gick sedan in på toaletten och ställde sig framför henne, vänd mot henne och med ryggen mot väggen. Han sade att man kunde knulla där och hon svarade ’javisst i ett så litet utrymme’. När hon kissat ställde hon sig upp och vände sig lite åt sidan för att få plats att dra upp byxorna och för att spola. När hon fått upp byxorna halvvägs kände hon att mannen drog ned hennes byxor.”
Kvinnan berättar sedan hur hon blev våldtagen bakifrån.
DNA-spår från kvinnans kläder och underliv lades in i polisens spårregister och gav träff på en idag 45-årig man som tidigare dömts för stöld och genomgått så kallad DNA-topsning.
Analysen visade att DNA-spåren med extremt stark sannolikhet kom från 45-åringen om man bortsåg från möjligheten att de kom från en nära släkting.
Kvinnan fick genomgå en fotokonfrontation men kunde då inte peka ut 45-åringen.
45-åringen själv nekar till att överhuvudtaget ha varit den man som befann sig med kvinnan på toaletten. Även hans berättelse redovisas i tingsrättens dom:
”Innan den aktuella kvällen hade han sexuellt umgänge med en för honom okänd kvinna. Han är osäker på när det inträffade men det kan ha varit ca en vecka före händelsen… Han var på väg till för att träffa sina barn när han mötte en kvinna på Östergatan… Kvinnan frågade om han hade ’rök’. De fortsatte tillsammans mot en lägenhet som X (den tilltalade) hade tillgång till. I lägenheten bjöd han henne på cigaretter. Hon sade att hon hade tänkt sig något starkare. De pratade en stund och hade sedan sexuellt umgänge.”
Enligt 45-åringen var kvinnan ”inte helt olika målsäganden” men han har inte kunnat säga att det var just hon. 45-åringen hävdade också att det var möjligt att en bror till honom kunde ha haft samlag med henne.
Ystad tingsrätten ansåg att bevisningen var tillräckligt stark och dömde 45-åringen till två års fängelse för våldtäkt och 115 000 kronor i skadestånd.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Målsäganden har lämnat en klar och sammanhängande berättelse om händelsen. Berättelsen är rimlig och innehåller inte några sådana omständigheter eller detaljer som skulle kunna sägas vara osannolika eller motstridiga. Målsäganden har också beskrivit personliga känslor och reaktioner under och efter händelsen som ger intryck av att vara självupplevda. Hennes utsaga har genomgående gett ett intryck av att hon haft ambitionen att sakligt redogöra för vad som faktiskt inträffat och att hon även gjort detta trots att detta inneburit att hon tvingats redogöra för mycket känsliga uppgifter om sin person.”
Tingsrätten ansåg att 45-åringens uppgifter om det tidigare samlaget förts fram på ett mycket sent stadium i processen och framstod som en efterhandskonstruktion. Sannolikheten för att en bror till 45-åringen skulle ha avsatt DNA-spåren var dessutom enligt tingsrätten ”försvinnande låg” – cirka 1/10 000.
Domstolen avfärdade därför invändningarna och fällde alltså 45-åringen.
Hovrätten över Skåne och Blekinge river nu upp den fällande domen och friar mannen. Enligt domstolen är kvinnans utsaga i vissa delar motsägelsefull och hovrätten anser inte att den vinner stöd av övrig bevisning.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Som tingsrätten angett har målsäganden lämnat en sammanhängande berättelse utan osannolikt innehåll och har hon beskrivit personliga känslor och reaktioner på ett adekvat sätt. Det finns emellertid uppgifter i hennes berättelse som motsägs antingen av vad målsäganden tidigare uppgett vid polisförhör eller av den övriga utredning som har lagts fram i målet.”
Hovrätten betonar bland annat att kvinnans uppgifter i vissa delar borde ha kunnat bekräftas av en anställd på klubben som förhörts i målet.
Domstolen tonar även ned värdet av ett vittnesmål om hur kvinnan dagen efter händelsen ”brutit ihop”, gråtit och berättat om våldtäkten. Vittnesmålet har nämligen lämnats i tingsrätten nästan två år efter gärningstillfället och skiljer sig från polisförhörsuppgifter som anger att kvinnan inte berättat om någon våldtäkt.
Det är heller inte visat att målsägandens skador i form av blåmärken på armar och ben är förenliga med hennes uppgifter om händelseförloppet på toaletten.
Hovrätten avslutar:
”De nu anförda omständigheterna medför att målsägandens berättelse inte framstår som så trovärdig och tillförlitlig och inte heller får sådant stöd av övrig utredning att den kan läggas till grund för bedömningen av åtalet. Det är därför inte ställt utom rimligt tvivel att gärningsmannen på det sätt och på den plats åklagaren har påstått har tvingat målsäganden till samlag. Resultatet av de DNA-undersökningar som har gjorts har vid denna bedömning ingen enskild betydelse för bedömningen av åtalet. Åtalet ska följaktligen ogillas.”
Foto:Stefan Wahlberg
