Chefsåklagaren Christer Ekelund beslutade att inleda en förundersökning om misstänkt tjänstefel och vållande till annans död efter olyckan. Utredningen lades dock ned eftersom åklagarens bedömning var att ingen polis hade vållat olyckan och att ingen heller hade åsidosatt vad som gällde under själva förföljandet.
Motorcyklistens mor anmälde dock polisens agerande till JO som konstaterar att det ”hör till polisens uppgifter att övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat. Bestämmelsen innefattar en principiell skyldighet för polisen att ingripa mot brott.”
I polislagen finns det allmänna principer för polisingripanden och JO anger två:
”Behovs- och proportionalitetsprinciperna. Behovsprincipen innebär att ett polisingripande får ske endast när det är nödvändigt för att undanröja eller avvärja den aktuella faran eller störningen. Proportionalitetsprincipen innebär att de skador och olägenheter som ingripandet kan medföra inte får stå i missförhållande till syftet med ingripandet.”
Frågan för JO är då om polisens insats mot motorcykelföraren var förenlig med proportionalitetsprincipen – ”det vill säga om den genomförts på ett sätt som var försvarligt med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter.”
Enligt polisens eget yttrande hade man utvecklat ”metoder” för att handskas med så kallade extrema motorcykelförare – det var bland annat därför som en ”dold helikopter” var närvarande under hela insatsen.
Polisen använder dessa metoder för att det är känt att ”vissa motorcykelförare kör i extremt höga hastigheter, kör ifrån polisen och i vissa fall filmar och lägger ut filmen på Internet. Det är också vanligt att motorcykelförare som kör extremt fort inte heller stannar på polisens befallning”.
Med den kunskapen och med tanke på att motorcykelföraren tycktes ha för avsikt att köra ifrån poliserna så ställer sig JO frågan om det då var lämpligt att inleda och fortsätta ett förföljande. Polisen följde nämligen först efter utan att sätta på blåljusen. Det var när polispatrullerna inte längre kunde se motorcykeln som man inledde förföljandet. Sedan gjordes flera misslyckade försök att blockera motorcyklisten.
JO anser att poliserna borde ha avbrutit jakten efter det första försöket att blockera motorcykeln – ett försök som misslyckades.
”När detta misslyckades måste det ha varit uppenbart att motorcykelföraren inte genom ett fortsatt förföljande frivilligt skulle kunna förmås att stanna… Detta gäller särskilt som alternativet att istället endast aktivt följa motorcykeln med helikopter funnits tillgängligt.”
Poliserna inledde sedan en jakt i mycket hög hastighet i över 20 minuter innan vakthavande befäl tog beslutet att insatsen skulle avbrytas. Nio minuter senare hade motorcyklisten kört in i vägbomen.
JO konstaterar därmed att agerandet inte var förenligt med proportionalitetsprincipen på grund av de stora riskerna för motorcyklistens liv.
JO kritiserar dock inte några enskilda poliser utan ”ansvaret för att brister av detta slag har förelegat – och att förföljandet kom att ske i strid med proportionalitetsprincipen – åvilar istället polismyndigheten som sådan, ytterst dess ledning.”
Foto: Scanpix
