Mörker och ljus i skadeståndsrätten

När detta skrivs närmare vi oss det ögonblick som innebär både ett slut och en början till något nytt: midnattssolståndet den 21 december.

Mörker tippar över mot ljus. I litteraturen är denna stund väl känd. Enligt Stridbergs skådespel Ett drömspel finns visserligen i drömmarens medvetande inga hemligheter, ingen inkonsekvens, inga skrupler, ingen lag.

Men en sak är säker. Midnattssolståndet finns där. Indras röst talar i drömspelet till Indras dotter om ”höstens jämning när dag och natt de väga lika …”. Och Victor Hugo gav stunden sina rätta dramatiska proportioner när han i sin dödsstund hann återge vad han upplevde: ”Se här kampen mellan dag och natt”.

I skadeståndsrätten aktualiseras striden mellan ljus och mörker på två sätt. I det ena har ljus saknats. I det andra har det blivit för mycket ljus.

Ett typexempel på fall där ljuset inte har tillgodosetts på ett tillfredsställande sätt ger amerikanska rättsfall där fastighetsägaren anses ha haft en skyldighet att sätta upp ordentliga ljus i och på fastigheten. Kvinnor har blivit våldtagna i mörkret och detta hade kunnat förhindras med bättre belysning.

Eftersom sådan saknats har fastighetsägaren blivit skadeståndsskyldig mot den våldtagna kvinnan. Rättsfall av denna art är visserligen inte kända för mig i Sverige. Men klart är i vart fall att sedan flera kvinnor blivit våldtagna nattetid i parker (såsom Humlegården i Stockholm) rop har höjts i riktning mot ett krav på fastighetsägaren att genom bättre belysning skydda kvinnor mot dessa övergrepp. 

Det omvända fallet, nämligen där ljuset inte saknats utan i stället blivit störande, kan vara följande. En fastighetsägare eller hyresgäst i staden har natt efter natt haft starkt ljus inomhus. Till följd härav störs grannen på andra sidan gatan. Eller antag att i stället väggarna på utsidan av huset  fylls med blinkande ljus för reklam den mörka natten rätt igenom. Även här kan ljuset bli besvärande för grannen.

Ljuset,  människans vän, har här utnyttjats på ett sätt som för den störda grannen förvandlat vännen till fiende. Traditionellt har fall som detta uppfattats såsom ett miljörättsligt problem i svensk rätt. Om det föreligger en störning i miljöbalkens mening kan skadestånd utgå enligt samma balk.

Utvecklingen i världens huvudstäder undergår emellertid en långsam förändring som kan påverka den rättsliga bilden. Här har nämligen uppstått en ny kamp mellan ljus och mörker. Den står mellan fastighetsägarna och deras hyresgäster vilka vill ha lugn och ro på nätterna, och nattvandrarna som vill ha mera ljus och även ljud nattetid. I Paris har 15.000 personer nyligen undertecknat ett dokument i vilket deras huvudstads  ”insomnande” nattetid fördöms.

Detta aktstycke som bär titeln ”Paris, när
natten dör i tystnad” placerades på nätet den 23 oktober 2009 (se www.quandlanuitmeurtensilence.com) och är väl uppmärksammat i fransk press (se t.ex. Le Journal du Dimanche den 20 december (www.lejdd.fr).

Den oro som ligger bakom denna reaktion har av allt att döma sin grund i den alltmer ökande tendensen till anmälningar inkomna till myndigheterna med begäran om böter och administrativa ingripanden mot barer och restauranger för ljudstörningar som ger sig till känna. I sin tur sägs härtill bidra rökförbudet som driver ut rökarna på barernas och restaurangernas uteserveringar samt det förhållandet att nöjeskvarteren alltmer flyter ihop med bostäderna.

Medan politikerna och juristerna tidigare såg hela denna utveckling som en miljörättslig fråga har petitionen, överlämnad till Paris ledning (La Mairie de Paris), förtjänsten att se spörsmålet i ett större sammanhang. Det är kulturellt och ekonomiskt förankrat. Visserligen angår anmälningarna väsentligen ökade ljudstörningar.

Men nattvandrarna vill även ha mera ljus. Den omedelbara förhoppningen hos dessa har blivit att de stränga regler som gäller skall tillämpas med mera ”saktmodighet”.

Bill W. Dufwa