”Massivt dödande knivvåld mot vitala kroppsdelar” kan bara under mycket speciella förhållanden vara något annat än uppenbart oförsvarligt.
Trots det frias en 40-årig man som i nödvärn knivdödat en annan man.
Det har inte funnits utrymme att ta till mindre våld – och en friande dom skulle enligt hovrätten även kunna motiveras med nödvärnsexcess.
Det var i oktober 2021 som polis kallades till en lägenhet i Husby med anledning av ett knivslagsmål. En 40-årig man hade varit på besök hos sin bror, som bodde i lägenheten – och en tredje man hade också befunnit sig där. Männen hade konsumerat både alkohol och narkotika under kvällen och stämningen hade varit god – fram till att 40-åringen frågat den andre mannen om ett rykte om att han våldtagit en kvinna. Den andre mannen hade då blivit upprörd – och kort därefter hade männen hamnat i ett allvarligt slagsmål som slutat med att den andre mannen förblött, efter att blivit huggen i bland annat halsen.
40-åringen åtalades senare i Solna tingsrätt för mord.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Helt överraskande knivhugg
Det inledande knivhugget från den andre mannen hade kommit helt överraskande, förklarade 40-åringen under huvudförhandlingen. Han hade dock instinktivt lyckats få upp en hand och därför huggits i den i stället för på något mer vitalt ställe. Vad som sedan följde var en kamp på liv och död genom olika rum i lägenheten där den andre mannen försökte få tag på kniven och döda 40-åringen, uppgav han. Brodern hade försökt avbryta våldet genom att ropa, men inte ingripit fysiskt. 40-åringen hade under händelseförloppet både blivit knivskuren och fått slag i huvudet som fått honom att se stjärnor.
Den andre mannen hade ”varit som galen” och angripit gång på gång ”på alla möjliga sätt” samtidigt som han skrikit förolämpningar, könsord och svordomar – och att 40-åringen skulle dö. Det fanns inget utrymme i lägenheten där man kunde dra sig undan och i vardagsrummet fick den andre mannen ned 40-åringen på golvet. I detta skede hade 40-åringen lyckats få tag på kniven samtidigt som han kände hur han blev alltmer utmattad och att han inte skulle orka kämpa emot mer, berättade han i tingsrätten. Då hade 40-åringen försökt komma runt den andre mannens arm och hugga mot halsregionen. Mannen verkade inledningsvis inte bry sig om sina skador, men tappade till slut kraft och blev medvetslös.
Blod överallt
Enligt 40-åringen var det blod överallt – och han var rädd att den andra mannen skulle kvickna till igen. Han tryckte ändå en tröja mot mannens hals och sedan lämnade både han och 40-åringen lägenheten och gick till sin mamma, som tillkallade polis.
Tingsrätten ansåg att det fanns starka skäl att ifrågasätta 40-åringens trovärdighet – men ansåg samtidigt inte att de felaktigheter, oklarheter och frågetecken som fanns i hans berättelse var av sådan karaktär att hans uppgifter skulle frånkännas relevans. Minnesbilderna kunde till exempel ha påverkats av intaget av alkohol och narkotika – samt av den ”uppjagade och kaotiska situationen”. Trots flera ”graverande och märkliga aspekter” kunde mannens förklaringar inte heller anses så osannolika eller omöjliga att hans uppgifter kunde lämnas helt utan avseende.
Den avlidne mannen var samtidigt sedan tidigare dömt för dråpförsök för att ha huggit en person med kniv – och hade bara fyra månader före gärningstillfället omhändertagits för psykiatrisk tvångsvård på grund av en drogutlöst psykos där han beväpnat sig med kniv. Detta pekade på att han kunde vara psykiskt instabil och våldsbenägen och inte var främmande för att använda kniv – och detta var förenligt med 40-åringens beskrivning av ett irrationellt och besinningslöst angrepp.
”Mycket stor risk för dödlig utgång”
När 40-åringen medvetet riktade knivhugg mot den andre mannens hals måste han ha varit medveten om att det funnits en mycket stor risk för dödlig utgång – och detta hade bevisligen inte utgjort ett relevant skäl att avstå från våldet. Det dödliga våldet hade därför varit uppsåtligt.
Åklagaren hade samtidigt inte motbevisat en nödvärnssituation, baserad i ett plötsligt och akut angrepp med kniv som utsatte 40-åringen för livsfara. Att 40-åringen varit fysiskt starkare och haft mer begränsade skador jämfört med den andre mannen talade i och för sig mot att det handlat om en så pass jämn kamp som 40-åringen beskrivit. 40-åringen hade samtidigt trovärdigt beskrivit ett ”oupphörligt och besinningslöst angrepp som han endast med stora svårigheter och – allteftersom det fortskred – svikande krafter fick anstränga sig till sitt yttersta för att kunna avvärja”, skrev tingsrätten. Domstolen ansåg – med hänsyn till omständigheterna – inte heller att nödvärnsrätten upphört när 40-åringen fick tag på kniven.
Nödvärnsrätt under hela våldsanvändningen
Tingsrätten godtog också att angreppet mot 40-åringen fortgått ända fram till att den andre mannen blivit livlös. Det gick här inte att utesluta att det var huggen precis på slutet som blivit dödliga – och slutsatsen blev att hela våldsanvändningen omfattats av nödvärnsrätt.
Angreppets beskaffenhet och det akuta hotet hade berättigat till livsfarligt våld i syfte att freda sig och knivanvändningen hade därför inte gjort nödvärnshandlingen uppenbart oförsvarlig. Tingsrätten noterade här att det bara ”under mycket speciella förhållanden” kan accepteras att massivt dödande knivvåld mot vitala delar av kroppen bedöms som annat än uppenbart oförsvarligt – men landade i slutsatsen att det handlat om just sådana förhållanden. Att fly eller kasta ifrån sig kniven hade inte varit några alternativ i den aktuella situationen – och ett kontrollerat och mindre farligt våld hade inte heller varit möjligt att ta till.
Friades från mordåtalet
Domstolen betonade samtidigt att den inte varit bevisat att den andre mannen vid något tillfälle under händelseförloppet var så pass påverkad av de skador han redan åsamkats att angreppet var neutraliserat. Angreppet fick i stället ha avvärjts först genom det sista knivhugget. ”Trots att det således tveklöst varit fråga om mycket grovt våld kan åklagaren sammantaget, och med hänsyn till vad som i övrigt framkommit, inte anses ha visat att det i den mening som avses i 24 kap. 1 § brottsbalken har avvikit från vad som varit nödvändigt för att avvärja angreppet från mannen”, summerade tingsrätten.
Våldsanvändningen skulle därför inte anses uppenbart oförsvarlig utan hade rymts inom 40-åringens nödvärnsrätt och alltså varit straffritt. Tingsrätten tillade samtidigt att även om våldsanvändningen ansetts som uppenbart oförsvarlig så hade det plötsliga livshotande angreppet med besinningslöst och akut våld skapat sådana extrema förutsättningar och det fick anses handla om så kallad nödvärnsexcess, där den tilltalade svårligen hade kunnat besinna sig. Även av denna anledning skulle mordåtalet alltså ogillas, ansåg tingsrätten.
Hovrätten går på samma linje
Åklagaren och den döde mannen anhöriga överklagade och yrkade att Svea hovrätt skulle bifalla åtalet och fälla 40-åringen för mord. Åklagaren har godtagit tingsrättens bedömning att 40-åringen inledningsvis befunnit sig i en nödvärnssituation – men gjort gällande att denna upphört när han fått övertaget och fått kontroll över kniven.
Hovrätten delar tingsrättens bedömning kring vad som är utrett beträffande händelseförloppet och instämmer även i att 40-åringen dödat den andre mannen med uppsåt. Dödandet har dock skett i en nödvärnssituation och angreppet som 40-åringen varit utsatt för har varit så pass allvarligt och livshotande att han haft rätt att använda sig av livsfarligt våld för att freda sig. Det har samtidigt inte framkommit att 40-åringen haft några reella handlingsalternativ som gör att ans handlande ändå ska anses uppenbart oförsvarligt.
Domstolen ansluter sig därför till tingsrättens bedömning att åtalet ska ogillas med hänvisning till nödvärn. Tingsrätten har konstaterat att även om våldsutövningen skulle ha ansetts uppenbart oförsvarlig skulle 40-åringen ändå ha friats med hänsyn till nödvärnsexcess. Hovrätten instämmer även här med underinstansen och anser alltså att det har handlat om en situation där 40-åringen svårligen kunnat besinna sig. (Blendow Lexnova)
