Tingsrätten dömde två män för mord till livstidsfängelse. Förövarna hade under ett utdraget tidsförlopp slagit, sprakat och stampat en man i ansiktet, på huvudet och kroppen. Under misshandeln hade även ett kvastskaft och en sax använts som tillhyggen. Mannen avled av hjärnskador i samverkan med kvävning då han inandats blod i luftvägarna. Tingsrätten menade att förövarna varit totalt likgiltiga inte enbart inför risken av en dödlig effekt utan också inför förverkligandet av denna risk. Kravet på uppsåt ansågs därför uppfyllt.
Hovrätten ändrar domen i ansvarsdelen på så sätt att förövarna döms för grov misshandel och vållande till annans död. Påföljden bestäms till fängelse i sex år. Hovrätten konstaterar att mannen berövats livet på det sätt som åklagaren påstått. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten att det inte går att anta att förövarna varit likgiltiga inför att mannen skulle avlida. Det finns omständigheter som talar för att förövarna inte varit likgiltiga. Bland annat har man försökt kontakta 112 när mannen lämnats åt sitt öde, försöket misslyckades dock. Hovrätten menar också att det våld som använts framstår som något mindre livsfarligt än hugg med kniv eller skott mot vitala kroppsdelar, vilket är av intresse vid likgiltighetsbedömningen. Enligt hovrätten är det inte ställt utom rimligt tvivel att förövarna varit likgiltig inför den dödliga utgången.
