I Lexnovas expertkommentar i straffrätt skriver Claes Lernestedt om regeringens nya förslag om straffskärpning avseende mord. Förslaget innebär att livstid skall kunna förutses dömas ut i en majoritet av mordfallen och avviker delvis från det resonemang som fördes i samband med den senaste lagändringen på området 2009.
Regeringen har, i en lagrådsremiss daterad den 30 januari 2014, föreslagit att straffet för mord skall skärpas. Syftet med den föreslagna ändringen i BrB 3:1 är, sägs det, att ”livstidsstraffet ska kunna användas i väsentligt större utsträckning och utgöra ett normalstraff i den bemärkelsen att det förutses dömas ut i en majoritet av fallen”.
Lagrådsremissens förslag är baserat på en internutredning i departementsserien, publicerad den 30 augusti 2013 (Ds 2013:55).
Jaså, tänker kanske läsaren, det var väl inte så länge sedan lagändringar genomfördes rörande straffet för mord. Jag är benägen att hålla med om denna beskrivning: den 1 juli 2009, för drygt fyra och ett halvt år sedan, ändrades straffskalan för mord senast. Den ändrades då på så sätt att där det tidigare endast funnits tio års fängelse respektive livstids fängelse att välja på, ges efter 2009 års ändringar ett bredare spann: fängelse i tio till arton år eller på livstid.
I sammanhanget bör också adderas straffskalan för dråp (BrB 3:2), även det uppsåtligt dödande, med sex till tio års fängelse. Dråp och mord bör betraktas som ett gradindelat brott (se NJA 2013 s 376), vilket sammanfattningsvis innebär att straffspannet för uppsåtligt dödande går från sex års fängelse till (18 års fängelse och därutöver) livstids fängelse.
Nuvarande BrB 3:1 lyder så här:
”Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid.”
Lagrådsremissens förslag till ny lydelse är följande:
”Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller, om omständigheterna är försvårande, på livstid.”
Regeringens syfte nu är enligt ovan att livstidsstraff skall förutses dömas ut i en majoritet av fallen.
Låt oss kort vända tillbaka till 2009 års ändringar. Där var syftet att möjliggöra en mer nyanserad straffvärdebedömning vid mord. (”Mer nyanserad” betyder i dag, på straffrättsligt nyspråk, nästan alltid ”strängare”.) I propositionen till dessa ändringar var regeringen rätt kortfattad i fråga om livstidsstraffets tänkta tillämpningsområde. Jag vill dock citera ett stycke från propositionens författningskommentar (prop. 2008/09:118 s 43), rörande det avsedda tillämpningsområdet för livstids fängelse:
”Fängelse på livstid bör förbehållas de allvarligaste fallen, dvs. där det finns skäl att döma till ett svårare straff än fängelse i 18 år. Fängelse på livstid kan t.ex. väljas när domstolen skall bestämma ett gemensamt straff för flera mord eller ett mord och annan allvarlig brottslighet. I flertalet fall av mord bör ett tidsbestämt straff vara tillräckligt.”
Några år senare har regeringen ändrat uppfattning. Livstidsstraff bör nu i stället, menar man, ”förutses dömas ut i en majoritet av fallen”. Vad har då föranlett denna ändrade uppfattning i frågan, så pass kort tid efter de tidigare ändringarna? Vid läsning av lagrådsremissen är det inte helt lätt att finna substantiella svar.
Liksom i ett par tidigare lagstiftningsärenden rörande mord och våldsbrott (och tillika i de direktiv som igångsatte dessa ärenden) uttalas det att synen på allvarliga våldsbrott har förändrats, och att acceptansen för våld i samhället har minskat.
Det uttalas också att det ”finns… anledning att tro att tillämpningen i praxis av livstidsstraffet har blivit snävare än vad förarbetena ger uttryck för”. Till detta åberopas statistik som uppvisar att livstidsstraff under perioden efter 2009 års ändringar utdömdes i drygt 8 % av fallen. I vart fall jag kan inte, vid läsning av den tidigare propositionen, se något direkt och omedelbart stöd för att tillämpningen skulle vara snävare än vad som avsetts med 2009 års ändringar.
Och även om, skall sägas, man skulle acceptera som utgångspunkt påståendet att tillämpningen i dag är snävare än vad som avsågs i förarbetena till 2009 års ändringar, så kan detta inte förklara varför man har bytt fot från att (1) 2009 ha menat att (a) livstid skall förbehållas ”de allvarligaste fallen” och (b) i flertalet fall av mord tidsbestämt straff bör vara tillräckligt, till att (2) i dag mena att livstid bör utdömas i en majoritet av fallen.
Vidare används som argument att andelen livstidsstraff har minskat. Detta är knappast särskilt överraskande för den som har 2009 års reform, och vad som föregått denna, i minne: det var en naturlig ingrediens i reformen (till något om dessa frågor, se Lernestedt, Straffrättens karta och landskap, 2013, s 314 ff).
Vidare uttalades, igen, att för en skärpning talar ”det faktum att livstidsstraffet kommit att användas i en mycket begränsad utsträckning, eftersom denna utveckling får anses mindre väl stämma överens med den strängare synen på allvarliga våldsbrott”, samt också att det inte ”är… uteslutet att ett skärpt straff för mord skulle kunna ge vissa indirekta preventiva effekter genom att det än tydligare markerar samhällets avståndstagande från allvarliga våldsbrott och på så sätt bekräftar och ytterligare förstärker den negativa attityden till sådan brottslighet”.
Därtill uttalas att livstidsstraff, i större utsträckning än tidsbegränsat, kan vara ägnat att tillgodose intresset av samhällsskydd.
Lagrådsremissen öppnar upp för ett antal intressanta diskussioner, inte minst av mer ”tekniskt” slag. Jag skall här dock begränsa mig till några korta och mer övergripande kommentarer.
Det som framstår som ett slags huvudtema i argumentationen i aktuell lagrådsremiss, liksom i andra nyare lagstiftningsärenden rörande mord och våldsbrott, är att det i samhället finns en strängare hållning till allvarliga våldsbrott. Uttalandena i utredningarna, i de utredningarna föregående direktiven, och de utredningarna efterföljande propositionerna är i detta hänseende samstämmiga. Däremot åberopas inte något empiriskt stöd för att en sådan förändrad inställning eller uppfattning skulle finnas i samhället.
Intressant i sammanhanget är att det faktiskt finns att tillgå färska, välkända empiriska undersökningar av intresse. Resultaten av dessa undersökningar får dock, i flera relevanta hänseenden, sägas ge en annan bild av verkligheten än den som förarbetena förmedlar (se t ex rapporten (Jerre & Tham) 2010.1, Svenskarnas syn på straff, Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet).
Att en mer frekvent användning av livstidsstraff för mord (och en medföljande höjning av de tidsbestämda straffen för samma brott) skulle ha vissa – ”indirekta” – preventiva effekter framstår enligt min mening som ytterst tveksamt. Däremot riskerar ett straffrättssystem som ändras, föreslås ändras o s v med så korta intervaller som det här är fråga om, att förlora i många viktiga hänseenden.
För att nämna några är rättssäkerhet ett sådant, förutsägbarhet ett annat, trovärdighet ett tredje. En hel del kommentatorer i media har kopplat här berört regeringsförslag till det faktum att det är valår i år. Om så är fallet, skulle jag hävda, är (en rimlig användning av straffrättssystem inklusive) livstid viktigare än (att det är) valtid.
Under korrekturarbetet med denna kommentar anlände också regeringens proposition, 2013/14:194, i ärendet. Propositionens lagförslag är identiskt med lagrådsremissens.
Claes Lernestedt är professor i straffrätt vid Uppsala universitet. Hans expertkommentar har ursprungligen publicerats av Lexnova som regelbundet publicerar expertkommentarer inom olika rättsområden.
