KRÖNIKA – av Petter Holm, advokat Gärde Wesslau advokatbyrå
”You know the saying: Human see, human do.” I klassiska Planet of the Apes (1968) vänder framtidens högintelligenta apor på talesättet ”Monkey see, monkey do”. Där är människan den mindre vetande arten. Ungefär samtidigt som den senaste filmen i Planet of the Apes-sviten hade Sverigepremiär kom de första rapporterna om ett märkligt upphovsrättsligt fall, som också rör det komplicerade förhållandet mellan människa och apa (se artikel här.)
FALLET
Under en expedition till Norra Sulawesi fick naturfotografen David Slater en lysande idé. Flocken av svarta makaker han spårat i flera dagar började nu närma sig honom och bli alltmer bekväma i hans sällskap. Till slut kom de fram för att ansa och tvätta hans ”päls”, på apors vis.
Slater kunde ta enastående bilder men saknade det motiv han helst ville ha – ett ansiktsportträtt i närbild rakt framifrån. Även om han hunnit bli vän med de vilda aporna kunde han inte få dem att sitta modell. Lösningen blev enkel: Slater riggade kameran med en förlängd utlösarkabel, demonstrerade avtryckaren, backade några meter och lät aporna leka.
Så långt Slaters egen version.
Resultatet blev en slående bild av en leende, förundrad och ovanligt mänsklig apa, som senare laddades upp av en användare på Wikipedia.
Slater menar att bilden är hans, även om apan höll i avtryckaren. Hans koncept, hans arrangemang, hans investerade kunskap, yrkeskicklighet och arbete.
Wikipedias linje är att apan tog bilden – och apan har ingen upphovsrätt. Apan ska ha plockat upp kameran, sprungit iväg och tryckt av på måfå, många av bilderna visade bara strimmiga lövverk och svart jord. En olyckshändelse mer än ett medvetet verk.
JURIDIKEN
Att ett djur inte kan vara upphovsman är givet enligt svensk rätt. Den intressanta frågan är istället när en människa som använt eller samverkat med ett djur i skapandet ska anses som upphovsman?
Ett fotografi kan skyddas som ett konstnärligt verk eller som en fotografisk bild eller både och.
Upphovsrätten tillkommer den fysiska person som har frambringat verket. Något som skapas av ett djur, till exempel en apa som målar eller en snigel som kryper i färg, kan skyddas av upphovsrätt endast om ”en människa har använt djuret som ett ’redskap’ och därför är den egentlige upphovsmannen” (se Olsson/Rosén, Upphovsrättslagstiftningen).
Ett klart fall kan vara ett konstverk som består av glasburkar fyllda med levande flugor. Verket får sitt utseende av flugornas rörelser, men detta påverkar inte konstnärens upphovsrätt. Flugorna är lika förutsebara som glasburkarnas väggar.
Ensamrätt till fotografisk bild har den som framställt bilden, det vill säga hanterat kameran, inte den som sedan har framkallat eller bearbetat den.
I samband med fotografirätten har man diskuterat vem, om någon, som har upphovsrätt till bilder som tagits automatiskt, till exempel av övervakningskameror. Enligt kommentaren är det inte den som ställt upp kameran utan den som laddat kameran, det vill säga som har försett kameran med material som gör det möjligt för den att fotografera, respektive som med en fjärrkontroll har fått den att börja ta bilder (se Olsson/Rosén, Upphovsrättslagstiftningen).
ANALYS
Om Wikipedia kan styrka sin version ska David Slaters krav underkännas. Förloppet är okontrollerat. Makaken används inte som ett verktyg utan agerar helt självständigt. Apan har snott inte bara kameran utan också upphovsrätten.
Men även med Slaters egen version är det mycket tveksamt att han skulle vinna målet. Fotot är tveklöst unikt och slående, men att en konstnärligt slutprodukt inte är allt i upphovsrätten framgår om inte annat av fallet Pierre Brassau.
Denne franske målare debuterade 1964 på Gallerie Christinae i Göteborg och GP:s recensent var lyrisk: ”Brassau breder på med kraftiga tag men också med klar beräkning, […] hans penseldrag vrider sig med vildsint kräsenhet på duken.”
Bakom pseudonymen Brassau fanns schimpansen Peter från Borås djurpark.
Fallet visar att även en professionell kännare kan ha svårt att skilja på en skolad konstnär från Paris och en treårig schimpans från Borås.
Schimpansen Peter och Slaters makak har en del gemensamt. Peters vårdare gav honom pensel, färger och duk. Slater riggade kameran och satte utlösaren i apans hand. Men det finns också viktiga skillnader. Peter valde motiv och målade fritt, medan makak-selfien var Slaters idé. Dessutom hade Slater, en prisbelönt fotograf, placerat och ställt in kameran innan han lät apans hand ta den bild han själv inte kunde få.
I en intressant utveckling har nu the U.S. Copyright Office (en amerikansk myndighet där upphovsrätt kan registreras) som av en händelse uppdaterat sina föreskrifter med ett uttalande om att myndigheten inte kommer att erkänna just ”a photograph taken by a monkey”.
Medier har rapporterat detta som ett avgörande i tvisten David Slater vs. Wikipedia, vilket inte är fallet. Föreskriften innebär enligt min mening inte att man helt kommer undan frågan om vem som är den verkliga upphovsmannen bakom bilden, oavsett fingret på avtryckaren var mänskligt eller aplikt, en fråga som fortfarande kan prövas i domstol.
I fallet Slater menar jag dock att den mänsklige fotografen inte har använt apan som ett verktyg på det sätt som krävs enligt svensk upphovsrätt. Det handlar om en vild och oberäknelig makak, som givits ett alltför fritt handlingsutrymme.
Att Slater har riggat och laddat kameran spelar i slutändan mindre roll, när apan fått möjlighet att bestämma det slutliga motivet. Därmed inte sagt att man kan utesluta en annan utgång med en intelligent och väldresserad apa, som noga följer en fotografs instruktioner, på liknande sätt som en mänsklig modell. – ”Monkey see, monkey do.”
