KRÖNIKA – av advokaterna Sten Bauer och Johan Zetterström, Baker & McKenzie Advokatbyrå
I ett reportage i tidningen Lag & Avtal (nr 8 2014) i höstas kunde vi läsa om hur flera företrädare för Hotell- och restaurangfacket skrivit på en nystartad restaurangs Facebooksida och frågat när de tänkte skaffa kollektivavtal.
Krögaren kände sig uthängd. Det framgår inte av reportaget om restaurangägaren hade tänkt sig att ingå ett kollektivavtal om det inte hade varit för hetsen på Facebook, bara att restaurangen kort därefter skaffade sig ett kollektivavtal.
När ordföranden för den lokala avdelningen på facket fick frågan i Lag & Avtal om varför hon skrivit till företaget på dess Facebooksida menade hon att hon endast utnyttjade sin konsumentmakt. Påståendet är anmärkningsvärt.
Den här krönikan är inte avsedd att kritisera fackförbundens roll i Sverige. Tvärtom. Fackförbunden spelar en värdefull och avgörande roll för den svenska modellen. Men fackförbunden i Sverige är mäktiga organisationer och det kan varken övriga aktörer eller de själva blunda för.
Med makten kommer också ett ansvar. Att företrädare för fackförbund och arbetsgivarorganisationer verbalt pucklar på varandra i olika medier är inget att förfasa sig eller ens förvånas över. Men att fackliga företrädare hänger ut enskilda individer eller företag på sociala medier får ändå anses som ett nytt och ovälkommet inslag i svensk media.
Utfrysning, mobbing och uthängning på nätet är företeelser som har en sak gemensamt. De kan inte tolereras oavsett skäl. Det är mänskligt att vilja tillhöra gemenskapen och att skam kan vara en stark drivkraft råder det knappast något tvivel om. Att pekas ut offentligt som den som gör eller begått något som andra kan tycka är fel är något de allra flesta vill undvika. Det gäller lika mycket på skolgården som i yrkeslivet. Därför är det extra anmärkningsvärt när organisationer som verkar för en balans i maktförhållandena på arbetsmarknaden uppvisar den typen av beteende.
Ingen kan väl på allvar föreställa sig att företrädare för ett fackförbund skulle tycka att det vore OK med det omvända; om arbetsgivare eller deras organisationer började hänga ut fackets medlemmar i sociala medier på internet eller på företagets intranät?
Om arbetsgivare skulle börja twittra om namngivna anställdas sena ankomster eller dåliga säljsiffror så tror vi inte att kritiken skulle låta vänta på sig från fackligt håll. Vissa saker hanteras helt enkelt bäst i ett forum där parterna kan kommunicera fritt utan att ovidkommande hänsyn. Kollektivavtalen fyller en viktig roll, och förbunden har redan en kraftig arsenal till sitt förfogande. Det vore olyckligt om vi fick en ny praxis där arsenalen utökas med nätmobbing.
Skribenterna arbetar som advokater på arbetsrättsgruppen på Baker & McKenzie Advokatbyrå – som regelbundet skriver om arbetsrätt i Dagens Juridik.
