Advokaten var förordnad som offentlig försvarare i ett mål vid Skaraborgs tingsrätt där hans klient fälldes för sexuellt ofredande.
I sitt överklagande till Göta hovrätt skrev advokaten bland annat:
”Om den tilltalade istället för X (klientens namn) från Gaza hade varit en etnisk svensk 55-årig man hade den tilltalade mot angiven bakgrund inte blivit fälld/funnits skyldig bortom varje rimligt tvivel, av den eniga tingsrätten!”
”Den fällande domen har grundats på ren, medveten eller omedveten, rasism från de enskilda domstolsledamöternas sida”.
”Skaraborgs tingsrätts fällande dom saknar all logik och bygger enbart på subjektiva fördomar, subjektiva förutfattade meningar samt subjektiv tro.”
”Helsvensk skulle inte ha fällts”
När Göta hovrätt hade tagit emot överklagandet väckte hovrätten självmant frågan om advokaten skulle dömas för rättegångsförseelse.
Advokaten vidhöll sin uppfattning om att hans klient aldrig skulle ha blivit fälld om han hade varit ”helsvensk”.
Advokatens uppfattning redovisades i hovrättens dom:
”A (advokaten) har hänvisat till undersökningar genomförda av Brottsförebyggande rådet och har ansett det vara allmänt känt att svenska domstolar dömer män av utländsk härkomst betydligt hårdare än ’helsvenska’ män. Han har angett att den enda förklaringen är att det bland vissa domare florerar ett tänkande av medveten eller omedveten rasism.”
Yttrandefrihet
Advokaten har också hänvisat till sin grundlagsfästa yttrandefrihet och förklarat att han sett det som sin plikt som försvarare att ”uttala sanningen”.
Hovrätten konstaterade att advokaten i och för sig hade varit i sin fulla rätt att i överklagandet kritisera tingsrättens bevisvärdering.
I ett ”lämpligt sammanhang” hade det också varit fullt godtagbart att ta upp en generell diskussion om risken för att domare påverkas i sitt dömande av privata uppfattningar eller erfarenheter någonting som hovrätten till och med beskrev som ”en viktig fråga som varje domare har att vara uppmärksam på”.
Enbart grundat på fällandet
Advokaten hade dock, enligt hovrätten, grundat sin uppfattning om ”rasism” på någonting som domarna inte hade uttalat eller skrivit vare sig i målet eller i något annat sammanhang utan bara på det faktum att de dömde advokatens klient.
Hovrätten skrev:
”A:s uttalanden har varit obefogade, även med utgångspunkt i vad som åvilar en försvarare för att ta tillvara sin klients intressen. Genom sina nedsättande uttalanden har han uttalat sig otillbörligt om en rådman och tre nämndemän vid Skaraborgs tingsrätt.”
Engagemang för klienten
Advokaten dömdes därför för rättegångsförseelse till 1 000 kronor i penningböter.
Det inträffade skulle dock enligt hovrätten ”främst ses som ett uttryck för stort engagemang för klientens sak” och det fanns därför ingen anledning att entlediga advokaten som ombud i målet.
Europakonventionen
Advokaten överklagade hovrättens dom till Högsta domstolen där han ifrågasatte hovrättens uppfattning om att hans uttalanden verkligen ”kränkte tingsrättens värdighet” och inte hörde hemma i ett överklagande.
Advokaten skrev dessutom:
”Om en fällande dom grundas på rasfördomar utgör detta ett brott mot Europakonventionen artiklarna 14 och 6 i kombination. För det fall att domen i brottmålet skulle vinna laga kraft och klienten vill föra talan mot Sverige i Europadomstolen på grund av diskriminering hade detta inte varit möjligt om klienten inte anfört diskrimineringsgrunden under processen i de nationella domstolarna.”
”Hovrättens beslut kan tolkas som ett förbud för parter och ombud att anföra att diskriminering grundat en fällande dom. Möjligen avser hovrätten att ordet ’rasism’ är nedsättande och ett sådant språkbruk som kränker domstolens värdighet. Men rasism torde vara den gängse benämningen för privata uppfattningar som innebär olika bedömningar beroende på den tilltalades härkomst.”
Får tåla starka ord
Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd och beslutar nu att avslå överklagandet och fastställa hovrättens dom.
Frågan om ett uttalande är ”otillbörligt” eller inte får enligt HD avgöras från fall till fall, med hänsyn till omständigheterna och sammanhanget – men framförallt utifrån uttalandets ”sakliga relevans för den berörda frågan”.
I en parts argumentation kan domstolen vara tvungen att tåla ”starka ord” – till exempel när parten framhåller svagheter i domstolens bedömning av frågorna i målet. Här kan parten ha skäl att ”peka på förhållanden som talar för att domstolens resonemang påverkats av irrelevanta faktorer”, enligt HD.
Skillnad på part och ombud
Det finns samtidigt anledning att skilja på uttalanden från parten själv och från partens ombud där det oftast kan ställas högre krav på saklighet och ordval från ombudets sida – särskilt när han eller hon är juridiskt skolad.
Detta gäller särskilt för uttalanden som ”framförs efter överväganden” och inte kan kategoriseras som obetänksamma, till exempel när det handlar om ett skriftligt överklagande.
När domstolarna bedömer ett ombuds agerande ska man också se till om uttalandet har varit ”befogat med hänsyn till klientens intressen”.
Utrymmet för part och ombud att framföra synpunkter i ett domstolsförfarande är överlag ”betydande” – även när det handlar om ett uttryckssätt som är mindre lämpligt, fortsätter HD.
Klara överträdelser
Rent osakliga eller kränkande uttalanden aktualiserar dock ansvar för rättegångsförseelse, även om det måste handla om ”förhållandevis klara överträdelser”.
I advokatens fall handlar det om ett påstående om att tingsrättens ledamöter enbart har grundat sin dom på den tilltalades etniska bakgrund och baserat bedömningen på ”medvetet eller omedvetet rasistiska värderingar”. Domarna skulle alltså ha brustit i sin skyldighet att bara beakta omständigheter som är rättsligt relevanta – någonting som utgör en allvarlig beskyllning från ett ombuds sida.
1 000 kronor i penningböter
Advokaten tycks enligt HD ha grundat sitt påstående enbart på att domen gick hans klient emot och han har varken i överklagandet eller senare har fört fram något sakligt stöd för påståendet som skulle kunna göra uttryckssättet försvarligt.
Det ska därför anses handla om ett otillbörligt uttalande som utgör en rättegångsförseelse, anser HD som därmed dömder advokaten för rättegångsförseelse till 1 000 kronor i penningböter.
Advokaten har tidigare fått en erinran från Advokatsamfundet för sina uttalanden.
