Ett par bosatta i Saltsjöbaden i Stockholm hade sökt dispens för en utbyggnad av deras befintliga brygga så att en av makarna, som var rörelsehindrad, skulle kunna använda bryggan som båtplats. Länsstyrelsen i beslutade hösten 2008 att inte lämna strandskyddsdispens för tillbyggnaden i fråga.
I beslutet konstaterades att dispensregeln var avsedd att tillämpas mycket restriktivt och att den i princip förutsätter att åtgärden i fråga som mest i endast obetydlig omfattning skadar de allmänna intressen som strandskyddet är avsett att skydda. Den aktuella tillbyggnaden förutsatte att ett vattenområde som var allmänsrättsligt tillgängligt skulle tas i anspråk och skulle leda till att allmänheten hindrades eller avhölls från att nyttja vattenområdet i fråga. Det faktum att det fanns andra bryggor inom det aktuella området utgjorde heller inte grund för dispens utan skulle istället anses tala i motsatt riktning, då allmänhetens möjligheter att utnyttja området redan inskränkts.
Miljödomstolen höll syn på platsen och konstaterade att det aktuella strandområdet redan var ianspråkstaget och att åtgärden därför inte påverkade allmänhetens tillgänglighet till strandområdet samt att den heller inte hade negativa konsekvenser för strandpromenaden som var belägen utefter strandlinjen. Det hinder som tillbyggnaden medförde för tillgängligheten till vattenområdet bedömde domstolen inte vara av sådan betydelse att dispens skulle nekas. Överklagande i frågan bifölls därför och dispens beviljades.
Miljööverdomstolen finner efter överklagande från Miljö- och stadsbyggnadsnämnden att en tillbyggnad av den berörda bryggan inte i sådan utsträckning skulle påverka de allmänna intressena i sådan grad att de inte längre kan tillvaratas. Domstolen konstaterar dock att en brygganläggning av den omfattning som avses i ansökan skulle innebära ett större intrång i strandskyddet än vad som krävs för att tillgodose parets intresse av en anpassad brygga. Deras ansökan om strandskyddsdispens avslås därför.
