Efter 3 år tillsammans är Keenan fortfarande ohejdat kär. Han smeker sin kärestas rakade nacke och den fjuniga halsen med fingertopparna medan han pratar om vad han varit med om. Långsamma ömsinta smekningar mot solbrun hud, samtidigt som han tankfullt växlar mellan sin vana arabisk-engelska och den hackigare svenskan.
Hans älskade vill vara anonym. Samtalsämnet fyller tydligt honom obehag, med minnen från en annan tid, under vilken han och Keenan trodde deras liv tillsammans snart skulle vara över. När Keenan anlände till Sverige från Palestina hade lagstiftningen rörande HBTQ-personers möjligheter att söka asyl just ändrats.
Lagändringen innebar att Sverige skulle tillämpa Genèvekonventionens flyktingdefinition, som ger den som tillhör en hotad social grupp eller samhällsgrupp rätt att söka skydd, även på HBTQ-flyktingar. Lagändringen anses ge ett ökat skydd för de som söker på dessa premisser och är nästintill unik i världen.
År 2009 kom dessutom ett rättsligt ställningstagande från Migrationsverket om att det inte skall ha någon negativ inverkan på beslutsprocessen att en asylsökande sent berättar om sin läggning. Ställningstagandet skrevs av Migrationsverkets rättslige chef Mikael Ribbenvik, som är ytterst ansvarig för hur Migrationsverket tolkar svensk migrationsrätt.
Migrationsverket har därefter kritiserats för att ifrågasätta flyktingar som kommer ut för sina handläggare. Mikael Ribbenvik påpekar dock att Migrationsverket har en skyldighet att ta ställning till om den sökandes historia är trovärdig och sammanhängande, och att sökanden har att visa att det som påstås verkligen är sant och att denna skyldighet gäller alla som ansöker om asyl, oberoende av skäl.
Keenan hade överhuvudtaget inte tänkt ansöka om asyl. Han hade definitivt inte tänkt uppge att han var homosexuell. Han skulle fortsätta sina studier i Sverige, och återvända till Palestina där han har ett stort nätverk av vänner och kollegor. Alla, inklusive hans familj, visste eller förstod att han var homosexuell.
Hans mamma – en kvinna ur den palestinska övre medelklassen – såg under Keenans uppväxt till att hans pojkvänner trivdes i familjens sällskap, och viftade bort viskningar och frågor från familjens bekanta. Hon såg till att han fick åka till Rom när han fyllde 21, där han gick på sitt livs första och enda Pride.
Efter Hamas och Fatehs maktstrid på Gazaremsan, en maktstrid som spillt över i en allmän konservativ backlash i det av Israel redan belägrade Gaza, hotades Keenan till livet. Trots att hans läggning var känd sedan tidigare hade Keenan, tidigare universitetslärare och aktivist, varit trygg i att det fanns en statsliknande struktur, ett samhälle som trots allt fungerade.
Den konservativa palestinska lagstiftningen är ett hopkok av brittiska, ottomanska, jordanska, egyptiska, israeliska och islamiska influenser och samhället tämligen religiöst, men själv säger Keenan att han inte hade några problem i Gaza innan 2007.
Skulle avrättas
I takt med att styret smulades sönder och en vansinnig maktkamp utvecklades blev det mer och mer uppenbart att Keenan inte skulle kunna återvända till Gazaremsan. Så Keenan sökte asyl. Då endast för att situationen på remsan blivit värre i allmänhet och alltså inte på grund av några särskilda skäl.
Det året, när hösten led mot sitt slut, mottog så hans mamma ett telefonsamtal om sin son. Keenans mor fick veta att hennes son skulle avrättas som förtappad, för att han var en ”louti” – en bög.
När det stod klart för honom att Migrationsverket skulle kunna sända honom åter till Gaza kom han ut för sin handläggare. Han sa som det var, att han förlorat sin känsla av trygghet i Palestina och att det inte var säkert för honom som bög att åka tillbaka.
Handläggaren trodde honom inte. Ställde frågor av intim karaktär och sade att det nu krävdes en helt ny och tidsödande process. Keenan misstänker att hans tolk berättade om hans historia för människor i småstaden han bodde i. Han berättar att det kastades glåpord mot honom i matbutiken, på SFI-undervisningen och på praktikplatsen.
Han anmälde aldrig. Tänkte att det inte var någon idé och ville inte att frågan skulle bli offentlig. Keenan flyttade ytterligare en gång. Han träffade sin partner på en gayklubb och blev blixtförälskad. Nu bor de ihop, och även om han saknar Gaza så har han gjort sig ett liv här.
”Misstänksamheten och trovärdigheten är det värsta”
Carlos Diaz har arbetat i sex år för RFSL, och utbildar bland annat migrationsverkets handläggare i HBTQ-frågor. Han menar att ett problem är att de handläggare som utbildas i HBTQ gör det av eget intresse. En del av dem kommer själva ifrån den miljön eller brinner särskilt för frågorna. Men han har aldrig ombetts att utbilda högre beslutsfattare inom verket, och aldrig heller folk ifrån Migrationsöverdomstolen.
Mikael Ribbenvik tillbakavisar kritiken och säger att det inte är sant och att högre beslutsfattare visst utbildats i såväl normkritik som HBTQ-frågor och att sammanlagt 1000 personer skall gå utbildningar i normkritik, varav 600 redan gjort så men att förändringsarbete är svårt och tar tid eftersom det handlar om attityder och processer som måste få ta tid.
Carlos Diaz menar att det är ett problem att kunskapen är frivillig, eftersom handläggarnas direktiv från sina överordnade tycks vara tolkningsbara.
– På kurserna ställer ofta handläggare frågan ”hur kan vi veta om personen verkligen är HBTQ”. Misstänksamheten och trovärdigheten är det värsta för dem och det försvårar deras arbete, som ju i slutändan går ut på att fatta beslut utifrån vissa givna ramar.
Problemet är, enligt Carlos Diaz, alltså inte de enskilda handläggarna utan det faktum att det inte finns samsyn kring reglerna samt att praxis, lagar och förarbeten inte får tillräckligt genomslag i handläggningen av de enskilda asylärendena.
Aino Gröndahl är juridikstuderande vid Uppsala Universitet och aktiv i RFSL Ungdom. Gröndahl, som skrivit en uppsats om migrationsprocessen för personer som söker asyl på grund av sexuell läggning och identitet, håller med Diaz.
Gröndahl menar att problemet finns i strukturen. Hon har en känsla av att Migrationsverket inte heller tycks göra någon större ansträngning för att deras beslut, särskilt inte de av mer kontroversiellt slag, skall finnas tillgängliga för allmänheten i Rättsbanken och dylikt. Under tiden hon själv skrev sin uppsats fick hon flera gånger själv kontakta domstolen för att få ut handlingarna.
Mikael Ribbenvik suckar. Han berättar att det även idag finns skäl till att förhindra att handlingarna läggs ut i databaser, men att dessa är av sekretessnatur. Han menar att det finns allvarliga synpunkter ur sekretesshänseende när det gäller att lägga ut ärenden som får avslag, eftersom processen hos Migrationsverket skall vara sekretessbelagd i alla delar utom namn och beslut, medan överklagade mål hos migrationsdomstolarna är sekretessbelagda i allt utom asylberättelse.
– Det blir då lätt för vem som helst att lägga ihop dessa två idag, vilket inte är till gagn för den som sökt asyl och fått avslag. Däremot lade vi tidigt ut våra vägledande beslut på vår hemsida, vilka sedan 2008 är ersatta med våra rättsliga ställningstaganden.
Carlos Diaz genomför utbildningar ett par, tre gånger per år, men efterlyser att sådana utbildningar skall vara en obligatorisk del av arbetet och inte något som är upp till enskilda tjänstemän att föreslå.
Aino Gröndahl menar att det inte är lagen det är fel på utan det faktum att Migrationsverket i många fall fattar dåligt underbyggda och egensinniga beslut som går på tvärs med hur lagen skall tolkas. Ytterligare ett problem är att besluten i många fall bygger på dåligt underbyggda landrapporter, som inte tar hänsyn till rapporter skrivna av människorättsorganisationer om det aktuella landet.
Håkan Juholt tog upp frågan om handläggarnas HBTQ-kompetens under sitt framträdande på Pridefestivalen förra veckan. Juholt vill anslå medel för att höja kompetensen. Mikael Ribbenvik menar att kritiken är orättvis och ogrundad.
– Det är lätt att säga att vi på Migrationsverket måste höja kompetensen eftersom det verkar vara ganska gångbart, men jag undrar vad det är de försöker säga att vi ska ändra på.
Mikael Ribbenvik menar att en del kritiker verkar skymta en underliggande konspiration om att en del sökande borde ha fått uppehållstillstånd men istället får avslag, och att många organisationer eller grupper som representerar särintressen hävdar att just deras grupp är särskilt utsatt.
– Man kan alltid hitta enskilda ärenden som hade kunnat tolkas på ett annat sätt än vad som skett, men det betyder inte att det finns en dold agenda.
För Carlos är det självklart att frågan bör upp på en annan högre nivå, och han skulle gärna se att HBTQ-kompetensen blev en självklar del för alla som kommer i kontakt med asylsökande i alla verk och domstolar. Han menar att det måste styras internt från verket och att normkritiska perspektiv måste lyftas in i utbildningen så att de vet vad öppenhet är och förstår varför vissa berättar om sin läggning först i slutet av ett ärende och inte i början, eftersom det är först då de fått förtroende för sin handläggare.
Mikael Ribbenvik håller inte med.
– Vi har otroligt många engagerade medarbetare som verkligen brinner för HBTQ-frågor och som under Pride-veckan stod i tältet och deltog i samtal och seminarier.
– De flesta är nog inte ens HBT-personer utan tycker bara att frågorna är viktiga och jag tycker det är trist att de ska hängas ut trots att de och vi jobbar med seriöst förändringsarbete. Jag menar att vi inom Migrationsverket gjort en seriös genomlysning och tagit fram brister i vårt arbete, men att denna genomlysning nu används emot oss, av kritiker som slår in öppna dörrar. Det betyder också att andra myndigheter inte kommer våga göra samma sak som vi gjort, av rädsla för den kritik som vi fått utstå.
För Keenan löste det sig genom att han träffade vad han kallar ”sitt hjärtas slag”. I en nedsutten soffa för två i ett soligt vardagsrum någonstans nära en tågstation dundrar godstågen förbi med jämna mellanrum. Där sitter Keenan och hans nyblivna make, och berättar om dagen då de träffades, sommaren då de blev kära och då han slutade vara asylsökande för att istället bli kärleksflykting.
Hanin Shakrah
