Kvinnan har inkommit med handlingar som intygar äktenskapsskillnaden i hemlandet och att hon ingått äktenskap med sin nya man både i hemlandet och i Sverige. Migrationsverket har ifrågasatt att ett civilrättsligt giltigt äktenskap ingåtts och har gjort gällande att handlingar från hemlandet ofta är förfalskade. Migrationsdomstolen bedömer dock att det inte finns något stöd för påståendet att handlingarna skulle vara förfalskade. Enligt domstolen har Migrationsverket därmed att utgå från att äktenskapet är giltigt och ska inte göra någon så kallad seriositetsprövning. Verket anses heller inte ha förmått visa att äktenskapet skulle ingåtts för skens skull. Målet återförvisas till Migrationsverket då kvinnan saknar giltigt pass och domstolen av den anledningen inte kan meddela uppehållstillstånd.

Enligt Migrationsverket har parterna lämnat motstridiga uppgifter om deras relation, och inte heller sammanlevt under mannens besök år 2006. Migrationsdomstolen uttalar att de uppgifter Migrationsverket hänvisar till inte framgår av verkets intervjuprotokoll. Domstolen konstaterar vidare att bevisbördan ligger hos staten, och finner inte att de omständigheter som åberopas av Migrationsverket tillräckliga för att personerna ska anses ha ingått äktenskap uteslutande i syfte att ge kvinnan rätt till uppehållstillstånd. Då makarna inte sammanbott utomlands avgör domstolen att uppehållstillståndet ska vara tidsbegränsat.