Uppsatsen ”Den stora databasdrabbningen” om de svenska söktjänsternas förenlighet med EU-rätten kammade hem Midander-Lönnstipendiet på Centrum för rättvisas årsmöte på Mannheimer Swartlings kontor i Stockholm på torsdagskvällen.
– Sverige har varit unikt med sina regler som i princip undantagit databasföretagen från att ta hänsyn till den personliga integriteten, säger stipendiaten Josefin Otto, som belönades med 25 000 kronor och en blomsterbukett.
Den stora databasdrabbningen – En utredning av förutsättningarna för företag att tillhandahålla databaser med söktjänster för personuppgifter genom undantaget för journalistiska ändamål i GDPR. Så heter uppsatsen som Josefin Otto publicerade i januari i år. Sedan dess har hon hunnit ta examen och arbetar i dag på Mannheimer Swartling.
– Jag valde ämnet på grund av mitt intresse för fri-och rättighetsfrågor och för att debatten har tagit fart de senaste åren. Det är sjukt många människor som drabbas av bedrägerier och det är väldigt gripande historier, säger hon till Dagens Juridik.
Hon hade nästan glömt bort uppsatsen när stiftelsen Centrum för Rättvisa ringde och berättade att hon fått priset som delats ut sedan 2007 och är uppkallat efter Josefine Midander och Cecilia Lönn, två kvinnor som drev fallet om diskriminering i form av etnisk kvotering vid antagning till juristutbildningen vid Uppsala universitet.
– Jag trodde att det var ett jobbsamtal och var helt oförberedd men blev väldigt glad, berättar hon.
Utreda journalistiskt undantag
Syftet med uppsatsen som skrevs under Josefin Ottos uppsatspraktik på Centrum för rättvisa är att utreda undantaget för journalistiska ändamål i GDPR och om några utvalda svenska företag som tillhandahåller databaser med söktjänster kan omfattas av undantaget. I uppsatsen beskrivs en affärsmodell som går ut på att tillhandahålla sökregister som efter en ”digital dammsugning” kan ge en nästintill heltäckande bild av individers privat- och yrkesliv. Användarna kan genom en sökning på namn eller andra personuppgifter få fram omfattande information om individen, antingen genom gratisinformation eller bakom betalvägg. Uppgifter inkluderar information om inkomst, fastighetsbestånd, uppgifter om lagöverträdelser och familjeförhållanden.
Med stöd av offentlighetsprincipen och reglerna i de svenska yttrandefrihetsgrundlagarna har företagen kunnat köpa svenskars persondata av olika myndigheter i Sverige genom att begära ut allmänna handlingar, sammanställa dessa och därefter publicera dem på deras databaser i sökregister. Uppsatsen ställer frågan hur artikel 85 och 86 GDPR förhåller sig till svenska dataskyddslagen och hur svenska domstolar tolkat bestämmelserna i förhållande till aktörer som begär ut allmänna handlingar för offentliggörande på databaser. Vidare reder författaren ut begreppet ”journalistiska ändamål” i GDPR och frågar sig om de svenska företagen Lexbase, Mr koll och Hitta.se omfattas av undantaget för ”journalistiskt ändamål” i GDPR.
I strid med gdpr
Josefin Otto slår i uppsatsens slutsatser fast att det går att argumentera för att nämnda företag kan ha ett visst journalistiskt ändamål med tanke på att de offentliggör information till allmänheten som det kan finnas ett intresse för. Men även om det delvis skulle finnas ett journalistiskt syfte innebär hanteringen ett generellt offentliggörande av personuppgifter utan föregående bedömning, där uppgifterna dessutom är sammanställda och sökbara. Därmed är inte offentliggörandet proportionerligt vilket strider mot GDPR.
Josefin Otto behåller i sin roll på Mannheimer Swartling kontakten med såväl frågorna kring fri- och rättigheter som med Centrum för rättvisa som organisation.
– Vi gör ju en del arbete pro bono så jag får ägna mig åt de här spännande frågorna den vägen, säger hon.
