Mia Edwall Insulander har varit Advokatsamfundets generalsekreterare i snart fyra år.
År som präglats av pandemi, ett ryskt anfallskrig mot Ukraina – och inte minst uppmärksammade uteslutningar av advokater och en het debatt om advokatetik.
I en intervju med Dagens Juridik berättar hon om åren som gått, hur hon ser på framtiden samt hur den negativa publiciteten påverkat advokatkåren.
– Det påverkar förtroendet. Jag får höra då och då att det finns advokater som tycker att man inte är lika stolt över att vara advokat idag som man kanske var för fem år sedan.
Dagens Juridik träffar Mia Edwall Insulander i hennes tjänsterum i Tryggerska villan på Djurgården i Stockholm.
I veckan har hon bland annat talat om branschens framtidsfrågor under ett event som handlade om framtidens advokatbyråer och föreläst om advokatetik på Senioruniversitetet. Uppgifter som hör till rollen som generalsekreterare för Advokatsamfundet. Ett uppdrag hon innehaft sedan den 1 september 2019 då hennes företrädare Anne Ramberg gick i pension efter 19 år på posten.
Snart fyra år som generalsekreterare. Hur har denna tid varit?
– Intensivt är det bästa ordet. Det har varit intensivt och väldigt stimulerande. Jag satt i styrelsen i två år innan jag fick detta uppdrag och hade vissa förkunskaper kring vilket arbete man gör här på samfundet, men utöver det arbetet som man gjorde då så har det varit väldigt mycket mer skulle jag vilja säga.
Vad är det som är mer?
– Det har varit ganska extraordinära omständigheter. Vi påverkades som många andra av pandemin och jag skulle vilja säga att omvärldsläget också är en extraordinär situation som vi verkligen har fått förhålla oss till. Men utöver detta så har det också, sedan jag började, varit en väldigt intensiv debatt i media om advokatetik på ett sätt som jag inte tycker att vi har sett tidigare.
– De tre faktorerna har gjort att det har blivit intensivt på ett annat sätt än vad jag kunde förutse.
Hur har din arbetsvardag förändrats under åren som gått?
– Vi gör väldigt mycket på Advokatsamfundet och vi gör nog mer idag än vad vi gjorde under mitt första år. Vi har tagit många nya initiativ och gjort saker som vi aldrig har gjort förut. Vi har startat en podd, vi anordnade ett rättegångsspel i Almedalen och jag tog initiativ till en rättsstatsskrift. Allt detta är nya saker som vi inte har gjort tidigare. Jag och mina kollegor på kansliet arbetar oerhört mycket för vi har inte utökat personalstyrkan mycket.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Hur mår advokatkåren idag?
– Generellt sett mår kåren väldigt bra. Kåren ökar och det finns klienter som behöver biträde inom många olika rättsområden. Sedan är den generella etiknivån väldigt hög och det kan i detta sammanhang vara bra att påminna om statistiken som visar att antalet anmälningar till disciplinnämnden har minskat med 24-25 procent samtidigt som kåren har ökat med 83 procent sedan år 2000. Man håller en väldigt hög etisk nivå.
– Sedan har vi absolut en viss problematik. Färre men värre på något sätt.
Du var själv inne på den intensiva debatten om advokatetik. Hur ser du på att advokatverksamhet och advokatetik har blivit en naturlig del av medias bevakning?
– I grund och botten tycker jag att det är bra. Advokater ska tåla att granskas och jag försöker se det som ett tillfälle att nå ut med information om vad vi gör, hur vi arbetar och hur saker och ting fungerar. Media är till för att granska och belysa saker och ting, så det är bra att advokater granskas.
– Sedan kan jag ibland, ur mitt och samfundets perspektiv, tycka att rapporteringen blir en aning oproportionerlig på så sätt att man fokuserar mer på oegentligheter än vad man skriver om alla de advokater som varje dag gör ett fantastiskt arbete, vilket jag naturligtvis också förstår.
– Tittar man procentuellt vad som skrivs positivt kontra negativt kan man nog få bilden av att det är riktigt illa ställt i kåren och det är oproportionerligt och lite olyckligt. Jag tycker inte riktigt att vi når ut med informationen om hur proportionerna ser ut.
Hur ska man nå ut med det då? Om det nu är en viktig fråga?
– Det är en viktig fråga. Det är viktigt för advokaterna. Jag kan tycka att det är både farligt och oroande om alla duktiga och seriösa advokater som dagligen gör ett otroligt bra jobb ska känna att deras yrke och titel besudlas och svärtas ned lite grann på grund av ett fåtal advokater som bryter mot advokatetiken. Det är olyckligt för då orkar de kanske inte arbeta på samma sätt. Vilket drabbar advokaterna, men främst klienterna.
– Och det får inte hända i ett rättssamhälle att klienterna blir negativt drabbade av att de inte har någon som kan företräda dem eftersom advokaterna inte orkar.
– Sedan har det, vilket inte är så konstigt, blivit väldigt mycket fokus på brottmålen och brottmålsadvokaterna. Men man glömmer bort att den kår som vi tillhör består av så oerhört många fler än dessa. Advokater jobbar med så många olika typer av juridik.
– Att det då blir sådant fokus på några få brottmålsadvokater som agerar felaktigt och det i sin tur svärtar ner hela kåren är väldigt olyckligt.
Svärtar det ner då?
– Jag tror att det gör det i viss mån. Det påverkar förtroendet. Jag får höra då och då att det finns advokater som tycker att man inte är lika stolt över att vara advokat idag som man kanske var för fem år sedan.
– Och jag tror inte bara att det är olyckligt utan jag tror som sagt att det kan vara farligt för vårt rättssamhälle om det är så att advokater kanske inte orkar eller vill utföra sitt viktiga uppdrag.
Så det är alltså något det pratas om i kåren? Att man inte vill identifieras med de som missköter sig?
– Ja. Det gör det absolut. Även bland de som inte jobbar med brottmål primärt. Det tycker lite grann ”vad är det här, ska vi behöva läsa om det här igen?”.
– Sedan tycker jag visserligen att det har blivit polariserat på ett sätt när debatten går ut på att vi måste stävja kriminaliteten och det blir som att Polisen och åklagarna blir hjältarna i samhället och försvarsadvokaterna hamnar på andra sidan.
Som medbrottslingar nästan?
– Ja, nästan som medbrottslingar. Man tappar bort förståelsen för vad brottmålsadvokater faktiskt gör i en värld som blir väldigt svart och vit. Det beskrivs nästan som att försvarsadvokater gör något negativt eller motverkar att polis och åklagare ska sätta personer i fängelse och göra oss trygga. Det är inte bra, för ett sådant narrativ bygger på okunnighet och man glömmer bort hur otroligt viktigt det är i ett rättssamhälle att de som är mest utsatta, ansatta och misstänkta för brott har någon som kan stå upp för dem och stå vid deras sida. Annars har vi inte en rättsstat. Det är A och O att det ska finnas en rättvis rättegång och alla har rätt till ett försvar. Alla!
Ibland får jag känslan av att det har blivit mer polariserat mellan advokater och åklagare. Åtminstone om man följer sociala medier. Har det skett en sådan utveckling?
– Vi tog initiativ till ett möte tillsammans med Åklagarmyndigheten och domstolarna som mynnade ut i att vi gemensamt tog fram vägledande regler för hur man ska agera i rättssalen. Det var bra. Sedan är sociala medier en annan sak, det handlar om yttrandefrihet.
– Men absolut, lite mer polariserat har det blivit och man kanske inte har en grundläggande respekt för varandras professionella uppdrag vilket är väldigt olyckligt. Man måste ha en respekt för vad den andra gör. Både respekt och kunskap.
– Ibland finns det också bristande kunskap tror jag kring vad våra olika uppdrag går ut på. Advokatens uppdrag är att vara lojal med sin klient. Inom etikens gränser förstås. Advokatens uppdrag är inte att vara ”servant of the court”. Det är inte etiskt fel att stå upp för sin klient som till exempel att inte tala om var klienten befinner sig om denne inte dyker upp vid en förhandling.
Hur ser du på den negativa uppmärksamhet som ibland riktas mot Advokatsamfundet när enskilda advokater begår etiska övertramp? Det pratas ibland om att samfundet borde ”städa upp” och liknande..
– Jag kan ärligt säga att jag tycker att den ibland är lite orättfärdig. Vi jobbar så väldigt hårt och aktivt med dessa frågor och har gjort sedan dag ett.
– Så det som jag får höra ibland, att vi är senfärdiga och inte tar problematiken på allvar, det tycker jag är helt orättfärdigt. Vi har tagit det på största allvar sedan dag ett när advokater allvarligt bryter mot advokatetiken. Vi har inte på något sätt, någonsin, sagt att detta inte är frågor som är viktiga.
– Sedan kan man ha åsikter om att vi inte gör tillräckligt eller borde kunna göra mer. Där måste vi ständigt utvärdera oss själva och kan bli bättre. Men det betyder ju inte att vi inte tar detta på allvar eller att det inte är viktiga frågor. Det är väl precis som med andra kårer: Vi är inte vaccinerade mot oegentligheter. Det förekommer i vår bransch precis som i alla andra branscher.
– Vi har vidtagit väldigt många reaktiva och proaktiva åtgärder på detta område och jag kan också tycka att antalet uteslutna advokater under 2021 och 2022, fyra per år, visar att vi jobbar aktivt och hårt med att pröva de anmälningar som kommer in till disciplinnämnden.
Men vilken roll har samfundet? Det är inte svårt att tänka sig att det utifrån kan uppfattas som knepigt att pröva huruvida de egna ledamöterna har begått etiska övertramp eller inte..
– Vi är en privaträttslig organisation. Vi är ingen myndighet och det finns en poäng med det eftersom vi ska vara oberoende gentemot staten därför att vi ska kunna företräda klienter i processer mot staten.
– Advokatsamfundets uppdrag är både att tillvarata våra ledamöters intressen och att utöva tillsyn.
– Sedan är det så att tillsynsverksamheten, vår disciplinnämnd, arbetar fristående som en typ av domstol enligt förvaltningsrättsliga principer. Så det är inte styrelsen som arbetar med tillsynsverksamheten. Det är advokater och tre offentliga representanter och i det arbetet ska dessa personer absolut inte arbeta som en intresseorganisation. Det är ett tillsynsarbete där åtta advokater och de tre offentliga representanterna ska pröva de anmälningar som kommer in.
– Och jag vågar nog säga att om man tittar på disciplinnämndens praxis så kan man se att det inte finns några tendenser till att nämnden skulle vilja hålla sina egna om ryggen på något sätt. Tvärtom så är disciplinnämnden ganska hård. Det räcker att titta på den praxis som finns för att se detta.
– Sedan skickas alla beslut från nämnden till Justitiekanslern, så skulle det vara så att det fanns några sådana tendenser eller att man misstänkte att ledamöterna i nämnden inte vill ge advokaterna några disciplinpåföljder så har JK möjlighet att reagera på det. JK läser alla avgöranden och det är väldigt sällan som JK reagerar.
– Vi har också gjort mycket på den proaktiva sidan genom att exempelvis stärka utbildningen, informera mer och även tillsatt en särskild tillsynskommitté. Den är till för att se över det proaktiva tillsynsarbetet och ska bland annat titta på frågor som rör principalansvar och filialkontor.
Vilka är de stora frågorna för Advokatsamfundet framöver?
– Etiken är en viktig fråga såklart. Men en annan viktig fråga är arbetsmiljön. Hur gör vi för att behålla de duktiga advokaterna så att de inte försvinner över till bolagssidan. Det brottas många av de affärsjuridiska byråerna med. Där har vi en utmaning i att det fortfarande är en ojämn könsfördelning mellan män och kvinnor. Det går framåt men det går väldigt långsamt.
– Där tycker jag man borde ställa sig frågan varför det går så långsamt och varför det bara är drygt 30 procent av de kvinnor som börjar som biträdande jurister på byråerna som blir advokater. Trots att det är en majoritet kvinnor som börjar som biträdande jurister.
– Den tredje frågan är rättssäkerhetsperspektivet. Vi måste fortsätta vara en röst i den rättspolitiska debatten. Där fyller Advokatsamfundet en ganska unik roll genom att vi svarar på nästan alla remisser och har en sådan unik kunskap inom alla rättsområden. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att höras i den debatten. Jag tror det är viktigare än någonsin i det kriminalpolitiska läge vi befinner oss i nu där väldigt många partier drar åt samma håll och springer ganska fort mot ökad repressivitet. Då är det viktigt att vi är en av det ganska fåtalet röster som problematiserar detta.
Hur ser du på dagens kriminalpolitik?
– Vi vill nog alla att brottsbekämpningen ska vara effektiv och de flesta inser nog att detta är en viktig fråga att komma till bukt med. Med det sagt måste det också ske på ett sätt där vi kanske inte förändrar vårt samhälle allt för mycket mot ett samhälle där vi inskränker våra fri- och rättigheter. Det gäller att hitta den där balansen. Vi ska inte säga nej till allt, men vi måste hela tiden tänka på vilka skyddsmekanismer vi kan ha i lagförslagen så att vi inte går för långt i hur vi förändrar samhället.
– Har vi väl förändrat det kommer det inte att gå att dra tillbaka. Vi måste tänka efter innan vi agerar. Det är viktigt att lagförslag bereds på ett korrekt och noggrant sätt och man ska ställa sig frågan vilket samhälle som vi vill leva i.
