Tidsbrist och stress är karakteristiska kännetecken för dagens vardagsliv. Det traditionella välfärdsbegreppet som fokuserar på materiella resurser behöver därför utvidgas till att omfatta även tidsdimensionen. Ett viktigt hinder för större så kallad tidsmässig välfärd är att förvärvsarbetet fortfarande tjänar som absolut måttstock för värdet av människans övriga aktiviteter.
Det menar forskaren Paul Fuehrer, som i sin avhandling Om tidens värde undersökt hur synen på tid och tidshantering i vardagslivet återspeglar och återföder en moralisk hierarki av olika aktiviteter som förvärvsarbete, obetalt arbete och fritid.
– Många av mina intervjupersoner beskriver ”ett vardagsliv ur balans”. De saknar tid att ägna sig åt familjen, sociala aktiviteter och inte minst sig själva. I ett hypotetiskt val mellan en kraftig löneökning och mer ledig tid väljer majoriteten mer tid och uttrycker samtidigt en önskan om politiska förändringar som luckrar upp förvärvsarbetets styrning av vardagslivet, säger han.
Paul Fuehrer fastnade för ämnet när han reflekterade kring villkoren för hållbar utveckling.
– Det dystra budskapet från majoriteten av miljöforskare är ju att västvärldens nuvarande livsstil i längden är ohållbar när det gäller användningen av materiella resurser och utsläpp. Detta gäller idag, och i synnerhet med tanke på att alla människor har samma rätt till denna livsstil.
Han tyckte att budskapet om en stor konsumtionsminskning inte alls lät lockande, samtidigt som teknikoptimisternas perspektiv, det vill säga att alla miljöproblem kommer att kunna lösas med tekniska lösningar, framstod som ”lite väl naivt”.
– I det läget började jag reflektera kring vad som egentligen är välfärd och fastnade för välfärdens tidsmässiga dimension. Tanken var att det kanske blir lättare att acceptera en minskning av ekonomiska och materiella resurser om man i stället man får mer ledig tid och ett mindre stressigt vardagsliv.
Paul Fuehrer blev inte alls förvånad över resultaten av sin egen forskning, som ligger väl i linje med tidigare studier.
– Men det var lite spännande att se hur höginkomsttagare avvek från det allmänna mönstret, som var att välja mer tid framför högre lön. Trots att höginkomsttagarna i min studie visade sig vara mycket tidsfattiga valde de ändå högre lön, av lite olika anledningar.
Dels hade höginkomsttagarna svårt att föreställa sig hur deras jobb skulle kunna utföras med mindre betald arbetstid, dels är ledig tid ingen statushöjande resurs i deras sociala omgivning.
– Det är däremot materiella resurser, som segelbåtar och fritidshus, samt tjänster och semesterresor, säger Paul Fuehrer.
En av de viktigaste slutsatserna i avhandlingen var också hur mycket förvärvsarbetet betyder för människors värdering av sin tid och sina aktiviteter.
– Fritid och tid med familjen och vänner, som många ändå värderar väldigt högt, får hela tiden konkurrera med förvärvsarbetet som viktigaste referenspunkt för till vad och hur man ska använda sin tid.
Många kulturella aktiviteter som betingar mycket tid och fokuserad uppmärksamhet, som teaterbesök, hamnar långt ner på prioriteringslistan för många, som hellre använder sin fritid till att göra flera saker samtidigt.
– En effektiviseringsåtgärd som har skvalpat över från arbetslivet till fritiden, konstaterar Paul Fuehrer.
Han talar om fritidens paradox, när mer ledig tid tvärt emot förväntningarna kan åtföljas av en högre, istället för lägre, grad av stress.
En praktisk slutsats av avhandlingen är att det är mycket viktigt att det görs tidspolitiska insatser för att värna om tidsmässiga allmänningar, det vill säga tider och perioder som ännu ligger utanför förvärvsarbetets och accelerationens inflytande.
– Ett exempel är helgdagar, som söndagen, där det tidigare fanns ganska strikta regler för vilka aktiviteter som var tillåtna, men där vi numera i allt högre omfattning går mot ett 24/7 samhälle där det är OK att arbeta och konsumera dygnet runt, sju dagar i veckan, säger Paul Fuehrer.
Hans avhandling ger inte direkt några praktiska tips för hur människor ska bromsa sina vardagsliv.
– Men man kan reflektera kring förvärvsarbetets ställning i människors vardagsliv, som kan leda till en insikt i att den mänskliga tiden får mening och en positiv laddning genom många fler aktiviteter är endast lönearbetet. Det är bland annat detta som ligger i begreppet tidsmässig välfärd.
Försök för en stund att sätta ditt vardagsliv i ett större perspektiv, råder Paul Fuehrer.
Vad är det som ger ditt liv mening och perspektiv, vad är det som utgör ett gott liv? Vilken påverkan har din nuvarande livsföring på din familj, dina vänner och på miljön? Om du kommer att se tillbaka på ditt liv när du är gammal, kommer du att ha prioriterat rätt områden av ditt liv?
– De av mina intervjupersoner som själva har valt att ta det lugnare började ofta med sådana allmänna reflektioner kring tidens värde och betydelse i deras vardagsliv, säger Paul Fuehrer.
Bild: Charlotta Strohkirch
