av Louise Brown, antikorruptionsexpert på Advisense
Under sommaren har vi fått ta del av flera sommarpratare som gått rakt in i hjärtat. Jag tänker på kriminologiprofessor Amir Rostamis program om gängkriminaliteten, och på Kim Söderströms om arbetslivskriminalitet i byggsektorn.
Temat organiserad och ekonomisk brottslighet, och i synnerhet gängkriminaliteten har blivit mainstream. Jag behöver inte påpeka detta för dig som läser, du är redan väl insatt och kanske liksom många andra ganska mätt på nyhetsrapporteringen om skjutningar på daglig basis och miljoner som rullar i den kriminella ekonomin.
Två saker slår mig. För det första, den grova brottsligheten har redan normaliserats. Enligt SvD:s redaktions genomgång av vad som publicerats på senare tid, är gängskjutningar knappt längre nyhetsvärdiga. De hamnar allt längre ner i rapporteringen. Fundera på den saken. För det andra, uppmärksamheten kring den allra grövsta brottsligheten, överskuggar intresset och vår förmåga att också fokusera på en annan allmänt utbredd ekonomisk och korruptiv brottslighet.
Den större frågan är, om utvecklingen fortsätter som nu, hur ser Sverige ut om fem år, 2029?
I ett Sverige post-Jens Nylanders AI-drivna granskningar har vi data på bordet som tydligt visar på brister i offentlig upphandling, inköp och biståndsgivning som innebär omfattande kostnader och indikationer på oegentligheter. Det är alldeles för stora belopp för att prata som svinn. Det är för aggressiva krafter som driver den brottslig utveckling för att prata om fusk.
Jag har tidigare skrivit om infiltration och otillbörlig påverkan, hur organiserad brottslighet tar sig fram med hjälp av kickbacks, mutor och hot, om infiltration i välfärdssektorn, i den finansiella sektorn, i bygg och transport, kopplingen mellan korruption och hållbarhet med mera. Om infiltration i polisen, vänskapsrekryteringar i kritiska samhällsfunktioner mm.
De flesta uppfattar kostnaderna för korruption som avlägset, teoretiskt. Enligt World Economic Forum (WEF) är kostnaden för korruption > 5% av BNP. Det är svårt att beräkna de sociala och miljömässiga kostnaderna. Omfattningen av penningtvätt motsvarar likaså drygt 5%. Förre statsministern Fredrik Reinfeldt kallade försvaret för ett särintresse. Det kritiserades av många och den allmänna uppfattningen lär ha ändrats vid det här laget. På liknande sätt, kallas antikorruption särintresse. Det har varit så under väldigt många år i Sverige, och man hör det fortfarande. ”Jodå det finns ju, men det är inget som är relevant eller nödvändigt för oss.” Det finns inget behov, utan är något som man bara tar tag i om det är ett krav från någon internationell kund, eller om det blir lagkrav.
Låt oss titta på ett ytterst tydligt exempel som onekligen berör oss alla, hela vägen till matkassen och middagsbordet är livsmedelssäkerheten. Vad sägs om solrosolja som byts ut mot mineralolja, om kyckling som injiceras med hormoner för att dölja sjukdom, förbjudna färgämnen, plagierade livsmedel, ometikettering av för gamla eller miljöovänliga produkter som blir ”ekologiska” osv. Här har den organiserade ekonomiska brottsligheten en tydlig sydeuropeisk karaktär, det vills säga maffialiknande.
Förmågan att motverka korrumperande ekonomisk brottslighet är inte ett särintresse. Hur vill vi ha det om fem år? Tänk Sverige 2029. Vi måste förmå lyfta blicken från den akuta och våldsamma gängkriminaliteten och flytta fram positionerna på ett brett plan. Annars kan vi glömma Agenda 2030.
Det börjar kännas mer konkret och nära nu. Mindre ”inte hos oss”. Det kommer också flera nya regelverkskrav som omfattar antikorruption, etik och integritet. Närmast kraven i hållbarhetsrapportering, med hänsyn till affärsetik, tredjepartsrisk, visselblåsning mm (se European Sustainability Reporting Standard). I juli nästa år ska regeringens utredning om straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel presenteras, och bör förhoppningsvis ta oss ett steg närmare en internationellt acceptabel nivå.
Flera viktiga steg i rätt riktning. Parallellt med detta håller dock en uppfattning i sig att det saknas verktyg. Jag vill uppmuntra alla att verkligen sätta sig in i vad som redan finns och fokusera på syfte, mål och omsättning.
Låt oss titta på några exempel. Den globala standarden för internrevision har förnyats och träder ikraft januari 2025. Den omfattar redan idag i många delar hänsyn till bedrägeri (definierat brett: alla avsiktliga handlingar som kännetecknas av bedrägeri, förtigande (!),förskingring av tillgångar eller information, förfalskning, eller brott mot förtroende som begås av individer eller organisationer för att säkra orättvis eller olaglig personlig eller affärsmässig fördel (!)), och ESG, Nytt är att standarden i och med uppdateringen förtydligar vad som krävs som bevis (evidence of conformance) för god intern styrning och kontroll i olika delar.
Vidare, Internationella Handelskammarens utmärkta regler för korruptionsbekämpning uppdaterades slutet av 2023, och för er som är anhängare av oberoende revision finns dessutom en global standard i ISO37001. Rör man sig i den statliga myndighetsvärlden, finns Förordningen för Intern Styrning och Kontroll, sedan många år.
Som uppstart inför hösten är mitt budskap att ta vara på de bra verktyg och vägledningar, mjukvaruprogram för riskhantering, styrning och kontroll som finns. Sök och ni skall finna. Men var förberedd på att det samma gäller när man granskar. Sannolikt kommer det fram saker som kräver åtgärder. Det är här agnarna skiljs från vetet, om det finns en beredskap att hantera det som kan innebär friktion, pekar på att man kan behöva lägga om affärsmodellen eller säga upp vissa samarbeten. Det gäller att vara konsekvent. Har en tredjepart brutit mot avtal, agera på det. Finns det intressekonflikt och jäv, våga ta upp det. Sopa det inte under mattan.
Nu till ett annat närliggande tema. Parallellt med ofta kommunicerade behov av verktyg och effektivare uppföljning finns en trend, om jag får kalla det för det, att skapa nya jobbfunktioner och titlar. Två exempel är Chief Integrity Officer och Ethicist (jag kämpar med att hitta en bra översättning till svenska, hittills verkar sådana funktioner främst finnas inom det medicinska området). Det är avgörande att transparens och integritet flyttas upp på agendan. Samtidigt vill jag hoppas att denna trend kommer innebära en ökad integration av regelefterlevnad och etik i hela affären och organisationen. Det förekommer fortfarande en uppfattning att det är Compliance-chefen som ansvarar för regelefterlevnaden i ett bolag. Det gör ‘alla’, och ytterst ledning och styrelse.
Det är en ihållande utmaning att just integrera försvaret mot oegentligheter i alla delar av organisationen. Tonen på toppen, förutsättningar i termer av budget och kompetenta resurser är ett måste för att få till stånd robusta strukturer, processer och incitament. En Chief Integrity Officer, kanske som ett slags förlängning av Compliance Officer-rollen, får inte bli kejsarens nya kläder.
Avslutningsvis, när vi alla nu är åter efter sommaren med fräscha ögon och nya krafter, fundera på Sverige år 2029. Inte bara utifrån regelverkskrav, utan gärna bredare. Hur utvecklingen kan se ut fram tills dess, värsta och bästa scenariet, hur det påverkar din verksamhet. Nu är bästa tiden att agera på det. Inte senare.
