Mot bakgrund av den pågående debatten rörande eventuellt jäv hos domare i det internationellt uppmärksammade Pirate Bay-målet finns anledning att fråga sig i vad mån ledning kan hämtas i internationella riktlinjer på området.
Jävsregler syftar för det första till att undvika partiska bedömningar och risk för materiellt felaktiga avgöranden. Av detta skäl får inte domare vara partiska i faktisk mening. Vidare syftar jävsreglerna till att upprätthålla förtroendet för rättssystemet och att undvika att rättsliga avgöranden ifrågasätts.
Av detta skäl ska domaren – utöver faktisk opartiskhet – även uppfattas som opartisk. I Rättegångsbalken beskrivs det sistnämnda så att domaren, oavsett om han är opartisk i faktiskt mening, även anses jävig om det föreligger omständighet ”som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet”.
På motsvarande sätt gäller i skiljedomsrätten att en skiljeman både ska vara och uppfattas som opartisk. I 8 § lagen om skiljeförfarande uttrycks det så att ”skiljeman skall på yrkande av en part skiljas från sitt uppdrag, om det finns någon omständighet som kan rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet”.
Vad gäller skiljeförfaranden har det efterfrågats gemensamma regler som ger viss förutsägbarhet i bedömningen av jävsfrågor, särskilt i mål med parter och skiljemän från olika länder och rättstraditioner. Mot denna bakgrund tog det internationella advokatsamfundet, IBA, för fem år sedan fram riktlinjer för jävsfrågor i internationella skiljeförfaranden. Riktlinjerna borde även kunna vara till hjälp för svenska domare vid bedömning av jävsfrågor.
En första fråga man kan ställa sig är hur jävstestet ska göras. Hur avgör man om det föreligger någon omständighet ”som är ägnad att rubba förtroendet”?
Klart är att det bör vara ett objektivt test och inte ett individuellt tyckande hos den enskilde domaren eller skiljemannen. Det är inte heller så att domaren och skiljemannen måste uppfattas som opartisk av alla och envar.
Domaren och skiljemannen bör fråga sig hur en insatt och förnuftig utomstående part skulle uppfatta situationen. I IBA:s riktlinjer uttrycks detta på följande sätt:
“Doubts are justifiable if a reasonable and informed third party would reach the conclusion that there was a likelihood that the arbitrator may be influenced by factors other than the merits of the case as presented by the parties in reaching his or her decision”.
För att underlätta en objektiv bedömning av jäv har IBA utvecklat kategorier av omständigheter med rekommendation om hur dessa normalt ska hanteras. I en ”Red List” beskrivs situationer som ska ge rött ljus, det vill säga alltid innebära att skiljemannen är jävig. I vissa av dessa situationer anses dock parterna, med full vetskap om omständigheterna, kunna ge sitt medgivande till att skiljemannen ändå agerar skiljeman.
Vidare finns en ”Orange List” som beskriver omständigheter som utgör gränsfall och som skiljemannen därför måste upplysa parterna om i syfte att ge parterna möjlighet att göra en egen bedömning och en eventuell jävsinvändning. Om parterna inte agerar efter erhållen information ska parterna anses ha avstått från möjligheten att göra jävsinvändning.
En ”Green List” listar slutligen omständigheter som typiskt sett inte utgör jäv och inte heller medför skyldighet för skiljemannen att informera parterna om omständigheten i fråga.
Grönt ljus ges exempelvis om skiljemannen har uttryckt en allmän åsikt i en artikel eller föreläsning rörande en rättsfråga som förekommer i målet, om den uttryckta åsikten inte fokuserar på det aktuella målet:
”The arbitrator has previously published a general opinion (such as in a law review article or public lecture) concerning an issue which also arises in the arbitration (but this opinion is not focused on the case that is being arbitrated).”
Grönt ljus ges även för kontakter mellan skiljemän och ombud som uppstår genom medlemskap i samma professionella eller sociala organisation:
”The arbitrator has a relationship with another arbitrator or with the counsel for one of the parties through membership in the same professional association or social organization”.
Det kan ibland vara svårt för domaren eller skiljemannen att i det enskilda fallet göra en objektiv bedömning av jävsfrågorna enligt ovan. Att göra det under trycket av det moderna mediebruset är inte enklare.
Det vore emellertid olyckligt om rädsla för mindre välgrundade mediedrev och bloggbävningar fick styra vilka domare som kan döma i enskilda mål. Bra domare och skiljemän är ofta engagerade och väl insatta i såväl samhälls- som rättsfrågor. Det är inte bra med en utveckling där dessa utesluts från dömande verksamhet i mål där deras särskilda kunskaper och insikter hade behövts.
Fredrik Norburg
Advokat, Bird & Bird
