I likhet med tingsrätten anser hovrätten att det finns vissa omständigheter som är besvärande för två 32-åriga uzbekiska medborgare som åtalats för inblandning i mordförsöket mot en uzbekisk imam och regimkritiker i Strömsund våren 2012. Bevisningen är dock inte tillräcklig för fällande dom och åtalet ogillas nu.
En uzbekisk man som levt i exil sedan år 2000 kom till Sverige 2006 som kvotflykting. Mannen, som är imam, förespråkar demokrati och mänskliga rättigheter och har varit starkt kritisk mot regimen i Uzbekistan.
Under åren har han utsatts för både hot och förföljelser med anledning av sin ledande roll i den uzbekiska oppositionen. Våren 2012 utsattes mannen också för ett attentat i anslutning till sin bostad i Strömsund i Jämtland där han sköts i huvudet med en ljuddämpad revolver.
Attentatsmannen spårades efter gärningen via Köpenhamn till Moskva. Två uzbekiska medborgare bosatta i Malmö, båda idag 32 år, åtalades senare för medhjälp till mordförsök.
Enligt åklagaren skulle medhjälparna bland annat ha hjälpt en ensam namngiven gärningsman med att ordna bostad och hyrbil samt med att lokalisera offret och hans bostad – både på plats och via Internet. De hade även besökt den moské där offret är imam, för att efter mötet ha telefonkontakt med en person i Ryssland som i sin tur haft löpande telefonkontakter med attentatsmannen. Efter attentatet hade de åtalade försökt dölja sina kontakter med attentatsmannen genom att bland annat radera datahistorik samt byta så kallat SIM-kort.
Den av åklagaren angivne attentatsmannen hade vid flera tillfällen fångats på övervakningskameror och hade enligt vittnesmål bedrivit spaning mot moskén i Strömsund. Han hade också befunnit sig i Strömsund på attentatsdagen och genom DNA-spår kunnat knytas till en ryggsäck som påträffades i anslutning till brottsplatsen. I ryggsäcken fanns en finkalibrig revolver med ljuddämpare, men vapnet saknade fingeravtryck och DNA och har inte heller med hjälp av kulfragment kunnat identifierats som attentatsvapnet. Ett hjulspår vid brottsplatsen kunde dock med övervägande sannolikhet knytas till attentatsmannens hyrbil.
Tingsrätten fann det inte styrkt att det var just attentatsvapnet som påträffats, även om detta visserligen var sannolikt. Det fanns heller ingen bevisning som knöt revolvern till den namngivne attentatsmannen – även om det i och för sig var styrkt att han varit delaktig i mordförsöket. Åtalet ogillades.
Domstolen öppnade för en annan utgång i hovrätten om åklagaren justerade gärningsbeskrivningen, men ansåg det ändå inte styrkt att de åtalade, som själva uppgett att de skulle hjälpa till att hitta en person som lånat pengar, handlat med uppsåt.
I hovrätten justerade åklagaren också gärningsbeskrivningen, bland annat genom att ange att attentatsmannen vid mordförsöket kunde ha handlat tillsammans med en annan person.
Hovrätten anser, med hänsyn till den tekniska bevisningen samt det intresse som han visat för offret, att det är ställt utom rimligt tvivel att den namngivne attentatsmannen varit en eller flera gärningsmän som utfört mordförsöket. De åtalade har också på flera sätt främjat attentatet, bland annat genom efterforskningar på Internet etcetera.
Domstolen anser dock inte att de åtalades egna uppgifter framstår som orimliga. Det kan visserligen ha funnits ekonomiska incitament till att hjälpa attentatsmannen, anser rätten, men inget visar att de åtalade varit införstådda med mordplanerna och deras egna uppgifter om att attentatsmannen sagt att han letat efter en viss man med anledning av en större skuld kan inte lämnas utan avseende.
Det finns vissa omständigheter som enligt hovrätten är mycket besvärande för de åtalade; primärt deras svårförklarliga resa till Strömsund och vissa meddelanden som utväxlats efter attentatet. Samtidigt har de handlat tämligen öppet, och bland annat använt sina riktiga namn och diskuterat Strömsundsresan med bekanta – något som talar mot att de känt till mordplanen. Åtalet för medhjälp till mordförsök ogillas därför.
Åklagaren har alternativt även yrkat på att de åtalade ska dömas för skyddande av brottsling. Hovrätten anser dock inte att bevisningen, trots besvärande omständigheter även här, håller och ogillar åtalet i dess helhet.
Foto: Hovrätten för Nedre Norrland
