Advokat Elisabeth Massi Fritz var en de som föreläste för blivande jurister i samband med Juristdagarna vid Stockholms universitet.
När Elisabeth själv började arbeta som målsägande i brottmål var hennes första intryck att målsägandebiträdena uppträdde ”mesigt” i rättegångarna, satt och höll om målsäganden och försedde denna med näsdukar vid behov.
– Det rådde en sådan obalans i rättsalen, sade Elisabeth.
– Försvarsadvokaterna var alltid otroligt duktiga och förberedda. Åklagarna var inte alls lika förberedda och målsägandebiträdena var inte insatta i frågorna. Verkligheten i rättssalen skiljde sig mycket från den bild man fått från böckerna.
I och med detta beslutade hon sig för att förändra situationen i rättssalen.
– Mitt mål är att min byrå ska bli bäst på det vi gör. Vi har flyttat fram positionerna i rättssalen och för oss står alltid klienten i centrum. Folk som varit utsatta för grova brott befinner sig i kris och behöver någon som de kan lita på.
Byrån har för närvarande sex anställda. Elisabeth berättar att betygen blivit mindre viktiga för urvalet med tiden.
– Det vi vill ha är rätt person för yrket. Vi har haft anställda med toppbetyg både från utbildningen och från tingsmeriteringen men de har inte haft det rätta engagemanget.
Att starta upp byrån var tungt. Elisabeth var vid tiden höggravid och på grund av detta avrådde många henne från att starta eget. Men friheten som egen företagare var viktig för henne.
– Jag ville inte längre ha en chef som kunde bestämma vilka arbetsuppgifter jag skulle ha. Att vara föräldraledig samtidigt som jag startade en ny byrå var nog den jobbigaste tiden i mitt liv, men det var värt arbetet för att slippa bli tvingad att göra saker som jag inte ville.
Men i och med att hon blev förälder fick hon också en ny syn på yrket.
– Enligt mig är det först när man blir förälder, i alla fall för kvinnor, som man kan bli en riktigt bra jurist. Man lär sig att vara fokuserad på jobbet när man är på jobbet och att vara ledig när man inte arbetar. Innan jag blev förälder tog jag ofta med mig arbetet hem och hade svårt att koppla av.
Numera är hon aldrig nervös innan förhandlingar, men hon betonar vikten av att kunna materialet i målet.
– I våldtäktsmål skulle jag till exempel aldrig få för mig att ställa frågor till målsäganden om den tilltalades uppsåt om jag inte vet vad hon eller han kommer att svara på frågorna.
Elisabeth har genom åren kommit i kontakt med flera fall där hedersrelaterat våld har varit inblandat. Hon anser att under de år som hon arbetat med det har samhället börjat få mer förståelse för problematiken.
– Jag tror att lagfästa regler om hedersrelaterad brottslighet skulle ge domstolarna ett verktyg som skulle underlätta deras arbete i den här typen av mål.
Vidare kan hon tänka sig en lagändring kring medborgarskapsreglerna i Sverige.
– Idag kan man inte återkalla ett medborgarskap när en person väl fått det. Jag skulle kunna tänka mig en modell där man låter sökanden ”låna” ett medborgarskap under exempelvis fem år och begår man vissa typer av brott under denna tid så kan medborgarskapet återkallas. Ett sådant förfarande skulle idag givetvis strida mot grundlagen och jag tror inte att typen av lagstiftning kommer att införas i Sverige, vi är så försiktiga här. Samtidigt kan man ställa sig frågan om det inte kan anses strida mot mänskliga rättigheter att målsäganden och vittnen i brottmål tvingas leva i ständig skräck för gärningsmannen. Som det ser ut i Sverige idag är det målsäganden som tvingas hålla sig gömd och gärningsmannen som går fri.
Till unga jurister och studerande ger hon rådet att få en fot någonstans tidigt där man kan tänka sig att arbeta.
– Ställ upp som bara den! De första åren kommer man få jobba mycket men efter det är det viktigt att man börjar fundera över om man arbetar med det man vill och ställa krav på sina arbetsgivare. Våga sticka ut och gå din egen väg. Alla är individer och man blir aldrig en bra jurist om man inte arbetar med något som man tycker är kul.
Frida Bogenkrans
red@dagensjuridik.se
