Mårten Schultz: Jag rasar gärna i pressen

SLUTREPLIK. Efter min tillspetsade krönika ”Journalister är ett pack!” i Dagens Juridik förra veckan har något ovanligt inträffat.

Jurister och journalister har i en atmosfär av konstruktivt meningsutbyte diskuterat vad personer på båda sidor uppenbarligen uppfattar som ett problem: Att det finns en klyfta mellan media och juridik.

Diskussionen inger hopp. Det finns uppenbarligen många som anser att det finns skäl att försöka överbrygga klyftan, att hitta vägar för sakliga meningsutbyten mellan våra discipliner.
 
Samtidigt så funderar jag. Krönikan präglades – som krönikor gör – av ett tillspetsat tonfall, några rallarsvingar, förenklingar av uppfattningar, kanske ett citat eller två som överdrevs. En form av argumentation som jurister tenderar att sky.

Hade jag fått lika många reaktioner om jag skrivit samma krönika med den genomsnittliga juristens tonfall? Förmodligen inte. Hade journalister reagerat om jag istället för att uttrycka mig som i en debattartikel valt den vokabulär av återhållsamma underdrifter som jurister i allmänhet föredrar och fostras in i? Förmodligen inte.
 
Om mötet mellan jurister och media förutsätter det tillspetsade tonfallet kanske krönikans grundtes fortfarande håller. Nämligen att mötet mellan jurister och journalister kräver att det är juristerna som kompromissar. Och för många jurister kan det vara litet för stor uppförsbacke, litet för stora risker och litet för mycket obetald tid, för att det skall vara värt mödan. Det måste man respektera.
 
Själv ringer jag tillbaka till journalister. Det är ofta stimulerande att tala om hjärtefrågor med andra än de redan insatta. Och dessutom så vill jag  inte missa chansen att efter att ha uttryckt någorlunda nyanserad kritik mot något få vara experten som ”rasar” i pressen eller som ”ser rött” åt ett lagförslag. Försiktiga åsikter ter sig så mycket mer spännande och levande när de uttrycks i den fetaste rubrikform och ramas in av skickliga dramaturger.   

Mårten Schultz

Läs också:

”Problemet är förvanskning, inte förenkling”
”Journalister besvarar kritik med tystnad”
”Det är vår skyldighet att förenkla”
”Journalister är ett pack!”

Domare: ”Journalister är inte våra fiender”


Kommentera artikeln