En fastighet åsattes vid fastighetstaxeringen 2009 taxeringsvärdet 1 130 000 kronor, varav markvärde 600 000 kronor och byggnadsvärde 530 000 kronor.
Fastighetsägarna överklagade beslutet och yrkade att taxeringsvärdet skulle sänkas till samma nivå som flera grannfastigheter. Ägarna anförde bland annat att markvärdet för fastigheten höjts med 187 procent, vilket var orimligt med hänsyn till prisutvecklingen i området. Detta trots att de andra fastigheterna i närområdet till skillnad från den aktuella fastigheten ligger mycket nära vattnet.
Förvaltningsrätten fann dock inte att Skatteverkets beslutade riktvärdeangivelser ledde till en väsentligt för hög taxering och ansåg inte heller att verket gjort fel som taxerat fastigheten som strandnära.
Domstolen fann heller inte att avstyckningen mellan fastigheten och grannfastigheten, som enligt fastighetsägarna medförde att fastigheterna inte kunde säljas separat, eller fastighetens närhet till väg utgjorde skäl för justering av taxeringsvärdet.
Fastighetsägarna överklagade på nytt och yrkade att fastigheten skulle klassas som ”inte strand/strandnära”. Skatteverket genmälde att avståndet mellan huvudbyggnaden på fastigheten och strandlinjen uppgick till cirka 128 meter.
Kammarrätten anser inte att det finns skäl att göra annan bedömning än förvaltningsrätten. Överklagandet avslås därför.
