En frilansare måste vara fri att få åta sig de uppdrag som han eller hon erbjuds och inte riskera att bli livegen i förhållande till sin före detta uppdragsgivare.
Det kan inte vara lagstiftarens avsikt att främja den typen av missförhållande på avtalsmarknaden som nu sanktioneras av Marknadsdomstolen genom tisdagens friande dom. Trots MD:s utslag är det fortfarande SFF:s bestämda uppfattning att varje slag av konkurrensförbud som gäller efter det att ett uppdragsförhållande har upphört är oskäligt. Att förse förbudet med ett vitesbelopp i den storleksordning om 100 000 kronor som se360 har gjort står överhuvudtaget inte i rimlig proportion till den eventuella skada som se360 kan drabbas av om fotografen tvingas bryta mot förbudet för att få sin verksamhet att ekonomiskt överleva under förbudstiden.
Med se360:s konkurrensförbud uppstår i praktiken ett rent yrkesförbud under en förhållandevis lång tid för de fotografer som företaget anlitat. I kombination med vitesförbudet blir situationen ohållbar för den enskilde fotografen. I flera fall har fotografer och medlemmar i SFF, som bundits av avtal med se360 eller annat fastighetsfotograferingsföretag, sett sig tvingade att lämna sitt yrke som fotografer och ägna sig åt annat för sin försörjning under den tid som konkurrensförbudet gällt. Det har medfört stora svårigheter för fotograferna att överhuvudtaget ta sig tillbaka in på fotografmarknaden.
MD anser att SFF inte har lyckats visa att fotografen intar en underlägsen ställning som avtalspart i förhållande till se360. En påvisad underlägsen ställning är ett av kriterierna för att ett avtalsvillkor enligt lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare (AVLN) ska anses oskäligt. SFF har i skrift och muntligen försökt beskriva rådande fotografmarknad med bristen på uppdrag, fotografernas svårigheter att få sin verksamhet att fungera och det påtvingande avtalsvillkoret. Vi har även försökt visa att fotograferna inte förstod innebörden av konkurrensförbudet när avtalet tecknades mellan parterna. Vad vi däremot inte lyckades med är att få de enskilda fotograferna själva att förmedla dessa uppgifter till MD. Orsaken är helt enkelt fotografernas rädsla för svartlistning och uteblivna uppdrag. Det var även anledningen till att SFF valde att pröva frågan om oskälighet enligt AVLN och inte 36 § i avtalslagen.
Vi anser att enbart det faktum att SFF och inte de enskilda fotograferna drev processen borde kunna ses som en indikation på ett obalanserat avtalsförhållande, där fotografen har en underlägsen ställning. Frågan som nu inställer sig är hur en organisation som SFF ska kunna tillämpa AVLN vid rättsliga prövningar om oskälighet utan att behöva hänga ut enskilda fotografer och samtidigt kunna uppfylla lagens kriterium om underlägsen ställning? Med MD:s aktuella utslag förefaller det vara en omöjlig ekvation.
MD har i sitt avgörande pekat på att fotograferna är fria att ägna sig åt annan typ av fotografering under förbudstiden, men det är att missförstå yrkets förutsättningar. Konkurrensen på den marknad fotografer verkar är hård. Den som har specialiserat sig mot en viss typ av fotografi kan inte helt enkelt ändra inriktning mot en annan typ av fotografi. Vad gäller just fastighetsfotografering är det en typ av uppdrag som ger en förhållandevis låg ersättning till fotografen, men som är mycket tidsödande. Inte sällan tvingas fotografen ägna ett par timmar åt såväl städning som styling innan fotografering av ett fastighetsobjekt kan ske.
För att överhuvudtaget kunna livnära sig på den typen av fotografi krävs det att fotografen åtar sig ett flertal sådana uppdrag dagligen. Någon tid och möjlighet att bygga upp och vårda kundrelationer på annat uppdragsområde saknas helt. Fastighetsfotograferingsföretag av typen se360 är därför ofta fotografens enda eller i vart fall huvudsakliga uppdragsgivare. Alternativa uppdragsgivare som fotografen skulle kunna försörja sig på under förbudstiden saknas därför helt eller utgör en klart begränsad skara.
Slutligen anser MD att enbart det faktum att se360 riskerar att förlora kunder motiverar förekomsten av konkurrensförbud i frilansavtal. Något annat skäl till konkurrensförbudet har inte se360 kunnat visa, vilket uppenbarligen inte heller har krävts av MD. MD:s inställning är mycket oroande. Det öppnar upp för en avtalsmarknad, långt utanför fastighetsfotograferingsområdet, där uppdragsgivaren för att skydda sig bakbinder frilansaren med påtvingade konkurrensförbud med beskrivet innehåll enbart för att skydda sig mot ovälkommen konkurrens. Med en sådan utveckling blir frilansarens uppdragsmarknad allt annat än fri.
Catharina Ekdahl
förbundsjurist
Svenska Fotografers Förbund
Bild: Åke Sandström
Kommentera artikeln
