Den kommunala samhällsbyggnadsnämnden beviljade hösten 2013 en privatperson strandskyddsdispens för utfyllnad av mark på en fastighet i Borgholms kommun. Fastighetsägaren planerade att justera markhöjden innan han började bygga på marken, men fastigheten låg inom det utvidgade strandskyddet cirka 200 meter från vattnet.
Länsstyrelsen upphävde senare nämndens beslut att bevilja dispens, eftersom särskilda skäl för att ge dispens inte ansågs föreligga.
Mark- och miljödomstolen avslog senare överklagande från fastighetsägaren. Domstolen betonade att området i fråga är utpekat som riksintresse för naturvård och friluftsliv och omfattas av de särskilda hushållningsbestämmelserna i miljöbalken. Enligt praxis gäller mycket stor restriktivitet för sådana områden när det handlar om strandskyddsdispens.
I det aktuella fallet avgränsade ett detaljplanelagt område visserligen tillgängligheten till vattnet, men det var ändå möjligt att nå det via en väg mellan två fastigheter. Området där fastigheten är belägen ansågs också allemansrättsligt tillgängligt och en mindre grusväg som fastighetsägaren hänvisat till ansågs in ha någon avskiljande verkan. Vid en avvägning ansågs det allmänna intresset av skydd för strandområden väga tyngst och överklagandet avslogs därför.
Mark- och miljööverdomstolen river nu upp domen och finner att dispens ska beviljas.
Domstolen delar visserligen uppfattningen att särskild restriktivitet ska råda vid dispensprövningen avseende områden som detta. Men platsens betydelse för den allemansrättsliga tillgången till strandområden samt för djur- och växtlivet framstår som begränsad enligt domstolen, eftersom området närmast strandlinjen exploaterats.
Platsen har inte heller påståtts ha särskilda värden för strandskyddets syften och dispens kan därför beviljas.
Foto: Hasse Holmberg / TT
