En kvinna fick bygglov beviljat för ett fritidshus vid sjön Stora Lee. På grund av strandskyddet fick hon inte bygga närmare än 200 meter från sjön. Av misstag kom kvinnan att bygga huset 190 meter från huset.
Med beaktande av proportionalitetsprincipen beviljade kommunen dispens till kvinnan. Kommunen resonerade att allmänheten inte skulle vinna något om huset skulle flyttas tio meter längre bort från sjön.
Länsstyrelsen ansåg att huset har genom sitt höjdläge en betydande inverkan på landskapsbilden och kan avhålla allmänheten från att vistas i området. Länsstyrelsen upphävde strandskyddsdispensen och beordrade kvinnan att riva ner huset med altan och grusplan och återställa marken.
Mark- och miljödomstolen förklarar att husägaren har ansträngt sig för att inte kränka strandskyddet men beskeden från myndighetshåll har inte varit entydiga. Omständigheterna i fallet, enligt miljödomstolen, är så speciella att en skyldighet att ta bort byggnaden inklusive altan och grusplan och att återställa markområdet för att eventuellt flytta anordningarna ett antal meter längre från Stora Lee med de kostnader och olägenheter som det skulle medföra framstår som närmast stötande.
Mark- och miljödomstolen förklarar vidare att den inverkan som byggnaden i nuvarande läge har på den allemansrättsliga tillgången till strandområdet eller för den delen på livsvillkoren för djur- och växt livet enligt domstolen bedömning måste anses vara ytterst marginell, om än någon alls.
Mark- och miljödomstolen anser att omständigheterna i fallet är så speciella att särskilda skäl för dispens från strandskyddsbestämmelserna får anses föreligga. Domstolen river Länsstyrelsens beslut.
