Alla behöver vi skydd, tak över huvudet och mat för att klara oss och må bra. Men när våra mest basala behov är tillgodosedda upptäcker vi att alla andra viktiga behov är av psykologisk och social karaktär.
Abraham Maslow har skrivit bra om detta. Första steget i hans ”behovspyramid” handlar om säkerhet och fysiologiska behov. Därutöver behöver vi trygghet, gemenskap och tillhörighet, en känsla av att vara värdefulla för andra, kärlek och mening. Dessa behov eller ”steg” handlar alltså om hur vi ser på oss själva och om gemenskap med andra. Högst upp finner vi självförverkligande och självtranscendens, en förmåga och villighet att gå utanför oss själva och glömma vårt eget jag för något större. Många har gjort samma paradoxala upptäckt – först när du glömmer dig själv för att uppgå i något större finner du sann frid och lycka. Att ihärdigt jaga lyckan kan vara bästa sättet att aldrig finna den. Som Viktor Frankl påpekar tar lyckan köksdörren in i vårt liv när vi ägnar oss åt något viktigt som kommer andra till del. Lyckan är en bieffekt av upplevelsen av mening.
Nu finns det forskning som stöder Maslows uppfattning att när vi tillgodosett de basala behoven är sociala relationer och närhet det som betyder mest för att vi ska må bra. Vårt djupaste behov är att höra till. Evolutionen har format oss till att leva i grupp, och därför är vi förutbestämda att söka kärlek och vilja höra till gruppen. Vi har under vår utveckling levt i grupper om ca 20-70 individer, där närgruppen alltid funnits till hands och skapat trygghet. Få av oss kan känna oss lyckliga utan att höra till en fungerande grupp.. Vi kan helt enkelt inte tillfredsställa våra djupare psykologiska behov i vår ensamhet, vi behöver andra för det. Ensam är inte gott att vara. Glädjen över gemenskap och skräcken för ensamhet är något vi föds med. Ofrivillig ensamhet medför så starkt obehag att den drabbade kan göra nästan vad som helst för att slippa. Allra värst om ensamheten är påtvingad därför att de jag vill vara med inte vill vara med mig. Allt hopp är då ute och jag kan lika gärna lägga mig ned och dö.
Det är därför en ytterst viktig uppgift för chefen är att aldrig tillåta någon form av mobbing på arbetsplatsen. Mobbning innebär att den drabbade utesluts från gemenskapen. Uteslutning från gruppen är evolutionspsykologiskt sett livshotande. I jägarsamhället överlevde man inte på egen hand. En vildhäst riskerar livet för att få komma tillbaka. Apungar som skiljs från sin flock blir snabbt apatiska och dör av ensamhet trots att de får mat, värme och skydd. Voodoodöd är en realitet. Den som utesluts ur stamgemenskapen dör av hopplöshetskänslor. Timeout, att sätta barn i skamvrån, som tragiskt nog förfäktas även i TV idag, är snudd på att hota med dödsstraff.
Michael Rangne
mrangne@gmail.com
