Ibland, ofta nog i utbildningssammanhang, möter man uppfattningen att det finns en juridisk metod. På senare tid har detta synsätt kompletterats. Det hävdas att juriststudenten vid sidan av den traditionella metoden måste få kunskap om hur man hanterar den europarättsliga metoden.
Tanken är enkel att förstå. Juristen skall utröna gällande rätt och måste sammanställa och tolka rättskällor, d.v.s. behärska den rättsdogmatiska metoden. Och eftersom rättskällorna skiljer sig åt bör metoden varieras. Juristutbildningens metodinslag tillgodoser ett sällan ifrågasatt behov.
Kritiska röster har dock höjts. Det påstås att utbildningen ensidigt speglar domarens perspektiv, att den förmedlar en okritisk hållning till rätten och att viktiga metodaspekter förbigås. Exempelvis är inte strategier för att undvika problem, kommunikation eller kunskap om att forma regler etablerade ämnen. Anmärkningarna handlar inte om att rättsdogmatiken är olämplig, utan om att utbildningen saknar vitala komponenter.
Om detta kan man ha olika synpunkter. Kritik om att juristutbildningen är ensidig bör dock tas på allvar. Omvärlden förändras och utbildningen måste anpassas. Internationaliseringen och IT är två faktorer men även andra saker påverkar. Mediebevakning skärps, alternativa sätt att lösa problem presenteras och säkerhetsfrågor kommer mer i fokus.
I allt väsentligt är processerna opåverkbara. Tydligt är också att det juridiska arbetet blir mer varierande då förutsättningarna och problemen förändras. Juristen behöver i dag använda annan kunskap och andra metoder än vad som var fallet för ett par decennier sedan. Inget talar heller för att allt plötsligt skall stabiliseras – tvärtom, utmaningarna kan antas bli fler.
Listan kan göras lång. Jurister skall i större utsträckning samverka med omgivningen. Det handlar inte bara om att interagera med klienter eller allmänhet, utan också om att pedagogiskt förklara juridiska förutsättningar i en medieintensiv miljö, att handskas med material på olika språk och om att hantera informations- och kommunikationsteknik. Uppgifterna varierar beroende på situation. I vissa fall är det fråga om att argumentera för en ståndpunkt, i andra fall om att försöka förutse hur en domstol avgör en fråga eller om att fatta beslut utifrån ofullständigt underlag. Ibland skall regler formuleras, ibland kritiseras. Juristen skall inte bara utröna gällande rätt utan också förstå klienters behov, proaktivt undvika problem, värdera olika strategier, uppträda professionellt gentemot kollegor, kunna medla och förhandla.
Till detta kommer kunskapssamhällets ökande krav rörande hantering av tekniska resurser, genomförande av kritiska och logiska analyser, bearbetning av omfattande och komplicerat underlag, gränsöverskridande tänkande och effektiv hantering av förändringar.
Allt detta och mycket annat hör till den juridiska metoden. Arbetet skall dessutom ske i en miljö som konkurrensutsätts och kompletteras med privata tvistlösningsmekanismer, utvecklade former av sam- och självreglering, tekniska system för övervakning, interaktiva beslutstödsystem m.m. Därtill blir många rättsområden mer specialiserade och utvecklar olika metoder.
En oundviklig reflektion är att framtida jurister som invaggas i tron att det finns ett par enstaka juridiska metoder riskerar att marginaliseras. Juristutbildningens metodinslag kan avsevärt breddas.
Peter Wahlgren
