”Många seniora jurister vill byta jobb – men i Sverige är man så rädd för att anställa mogna personer”
KRÖNIKA – av Susanne Falk, jur kand och VD för Falk Search
Sedan år 2000 har jag arbetat med rekrytering av jurister till bolag, advokatbyråer och andra organisationer. På 13 år har det blivit hundratals rekryteringar. I mitt arbete är det naturligt att jag också blir tillfrågad om goda råd när det gäller så kallad karriärplanering.
En återkommande fråga från jurister över 40 år är om det är för sent att byta jobb. Det är det naturligtvis inte – men det är betydligt svårare att få ett bolagsjuristjobb när man är senior. En undran som ibland hänger ihop med denna frågeställning är eventuellt avgångsvederlag.
När företag gör omstruktureringar eller när det av andra orsaker dyker upp tillfällen när anställda blir erbjudna att avsluta sin anställning mot att få ett avgångsvederlag, så kan åldersproblematiken bli ett faktum. Det kan vara lockande att få vara ledig i ett år med bibehållen lön – kanske upplevs det som ”once in a lifetime”.
Man resonerar kanske utifrån ett perspektiv där man tar ledigt i ett halvår innan man sedan börjar titta efter nytt jobb och sedan är tillbaka på arbetsmarknaden när året väl har gått.
Det trista är att det är svårt att få ett nytt jobb. Det är hård konkurrens om jobben och att söka jobb det är tidskrävande. Och detta trots att man är en erfaren och skicklig jurist, trots att man har fullt med energi att lägga på jobbet och trots att man ska arbeta i ytterligare 15 eller 20 år. Dessutom består juristbranschen av en tämligen konservativ yrkeskår där det ofta handlar om pondus och erfarenhet varvid senioritetsnivån egentligen borde ha mindre betydelse.
När någon ber mig om ett råd i frågan om man ska acceptera ett avgångsvederlag så avråder jag nästan alltid (förutom när man vantrivs på jobbet) och detta mot bakgrund av hur många seniora jurister som jag har varit i kontakt med som har svårt att få ett nytt jobb.
Varför är man i Sverige så rädd att anställa mogna, erfarna personer? I många andra länder uppskattas erfarenhet på ett helt annat sätt. Självklart kan lönekostnaden vara ett argument i vissa fall men det är inte alltid så att en mer erfaren person begär en hög lön. Andra argument är att de inte är lika ”hungriga”, att de har svårare att anpassa sig och formas. När det gäller chefsjurister efterfrågas däremot ofta just erfarenheten.
Eftersom det är svårt att hitta nya arbeten i denna ålder minskar givetvis också rörligheten på arbetsmarknaden för dessa jurister. Alltså blir det färre tjänster att söka. Lite ”katten på råttan”… Utifrån mitt arbete så vet jag att det idag sitter ett antal seniora jurister på bra tjänster som egentligen vill byta arbete. Det finns också chefsjurister som inte vill vara chef längre (inte helt ovanligt) och för dessa blir det väldigt svårt att kliva ner och få ett ”vanligt” juristarbete.
Tänk vilken resurs en arbetsgivare får om man anställer en erfaren jurist med lång erfarenhet! Förutom god juridisk kunskap, mognad, stabilitet och erfarenhet har personen vid denna tidpunkt i livet ofta större möjligheter än tidigare att fokusera på jobbet.
Barnen har oftast blivit lite större eller är till och med utflugna och arbetsgivaren slipper föräldraledigheter och VAB. Jag har träffat ett stort antal jurister som själva tycker att de vid 45-55 års ålder – alltså efter småbarnsåren – är fullt rustade att ge järnet på jobbet i kanske 15-20 år till.
Ofta vill dessa personer också byta jobb ännu en gång, träffa nya människor, se nya miljöer och få ägna sitt arbete full uppmärksamhet. Detta är inga arbetsskygga människor utan ambitiösa högpresterande jurister. 15-20 år är en lång tid och det är ett sådant slöseri att inte ta tillvara på den kompetensen.
