Kammarrätten fastställer nu Skatteverkets beslut att neka en 53-årig mans ansökan om att få byta förnamn till ’Bernadotte’.
I linje med Institutet för språk och folkminnen anser domstolen att namnet bland allmänheten har en otvetydig efternamnskaraktär, inte minst då namnet bärs som efternamn av den svenska kungafamiljen.
Genom beslut avslog Skatteverket en 53-årig mans ansökan om att få byta förnam till bland annat Bernadotte. Som skäl angavs att ’Bernadotte’ hade en påtaglig efternamnskaraktär.
Förvaltningsrätten i Malmö konstaterade inledningsvis att namnet visserligen hade en nära koppling till det svenska kungahuset och den ätt det tillhör, men att det inte kunde sägas vara vilseledande eller uppfattas som ett tecken på tillhörighet av den kungliga ätten att använda ’Bernadotte’ som förnamn.
Femtiotal har det som förnamn
Det noterades dessutom att ett femtiotal personer i Sverige har ’Bernadotte’ som förnamn och kunde därför inte anses ha en sådan efternamnskaraktär som gjorde det olämpligt som förnamn.
Den 57-årige mannens överklagande bifölls därför.
Domen överklagades till Kammarrätten i Göteborg som nu upphäver underinstansens dom och går på Skatteverkets linje.
Frågan var om namnet ’Bernadotte’ kan förvärvas som förnamn.
Genom Institutet för språk och folkminnen yttrande har följande framkommit:
’Bernadotte’ ett namn med franskt ursprung, med rötter i 1700-talet. Från början var det troligen ett kvinnligt smeknamn. I Sverige förekommer dock namn som manligt framför allt på 1800-talet.
”Historisk utveckling”
Institutet yttrade också att ’Bernadotte’ internationellt sett är mer vanligt som efternamn än som förnamn och det dessutom finns med i historiska register över franska efternamn. I Sverige förekom namnet som efternamn under 1800-talet, och inte bara för kungafamiljen.
Sammantaget menade institutet att ”den historiska utvecklingen medfört att ’Bernadotte’ i dag brukas som efternamn’”. Att det dessutom används som den svenska kungafamiljens efternamn finns det ”inga tvivel om att det bland allmänheten entydigt uppfattas som ett efternamn.” Det ansågs därför vara olämpligt som förnamn.
Kammarrätten går nu på institutets linje och anser att namnet av de ovan anförda skälen är olämpligt som förnamn. Skatteverkets beslut att neka den 53-årige mannens ansökan om namnbyte ska därför fastställas.
