Mannen har sedan tidigare en godkänd arbetsskada gällande nack- och ryggbesvär, försämringstillstånd av en i grunden icke arbetsrelaterad sjukdom. Dessa försämringstillstånd bedömdes vid omprövningen ha avklingat, och den dåvarande besvärsbilden förklarades enligt kassan istället av mannens omfattande degenerativa förändringar i kotpelaren, något som styrktes av att mannens tillstånd försämrats trots lång frånvaro av yrkesmässig belastning.
Länsrätten biföll mannens överklagande och återvisade målet till kassan. Frågan var om övervägande skäl talde för ett fortsatt samband mellan den skadliga inverkan, försämring av en i grunden inte arbetsrelaterad lumbago ischias och spondolys i halsryggen, och sjukdomsbesvären efter den 31 maj 2008.
Länsrätten fann att övervägande skäl inte talade för att sjukdomsbesvären i halsryggen för tid efter 31 maj har sin grund i det skadliga arbetet, varför rätt till livränta inte förelåg avseende dessa sjukdomsbesvär.
Däremot fann länsrätten att sådant samband mellan den skadliga inverkan i form av tunga lyft i ansträngande kroppsställning och helkroppsvibrationer långt över gällande gränsvärden, och hans ländryggsbesvär, varför han hade rätt till fortsatt livränta för tid från och med den 2 juni 2008. Överklagandet bifölls därför.
Nu upphäver kammarrätten länsrättens dom och fastställer Försäkringskassan beslut. Eftersom det i den medicinska utredningen i målet råder oenighet vad avser orsaken till mannen ryggbesvär talar inte övervägande skäl för ett fortsatt samband mellan den tidigare godkända försämringsskadan och mannens besvär i ryggen från och med juni 2008. Mannen är därmed inte berättigad till fortsatt livränta.
