En natt i mitten av maj väcktes en pappa av att det ringde på dörren. Utanför stod en maskerad och pistolbeväpnad man. Pappan uppmanades att samla sin familj i vardagsrummet och lämna ifrån sig värdesaker.
Rånaren, som främst var ute efter guld och silver, blev missnöjd med de saker familjen lagt ned i hans medhavda sportbag, och tvingade därför också till sig en laptop.
Flera av familjemedlemmarna upplevde situationen som absurd, och ifrågasatte om pistolen var äkta. Rånaren visade då kulorna i magasinet.
Under händelseförloppet, som pågick under tio till femton minuter, fick de alla pistolen riktad mot sig – pappan fick pistolen tryckt mot huvudet.
Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, konstaterar att personrån visserligen tillhör ålderskategorin, men att rånen vanligen sker på exempelvis tunnelbanan och inte i någons bostad.
– Detta är en mer avancerad form av rån. Pistolhot är mycket ovanliga, och ligger närmast på gränsen för denna ålderskategori, och begås vanligen av äldre personer.
Redan innan den polispatrull som kallats till platsen anlänt, berättade en av sönerna att han känt igen rånaren på rösten.
Ingen av de övriga familjemedlemmarna kunde identifiera gärningsmannen, även om de lämnat allmänna uppgifter om dennes längd och kroppsbyggnad, ögonfärg och ”buskiga ögonbryn”, vilka tämligen väl stämmer in på artonåringens utseende.
Trots att sonen var övertygad om att han pekat ut rätt person fanns det enligt tingsrätten ”anledning att ifrågasätta tillförlitligheten i uppgifterna”. Enligt tingsrätten hade utredningen inte en sådan robusthet som krävs för att artonåringen mot sitt förnekande skulle kunna dömas för rånet.
Rånåtalet ogillades därför av tingsrätten, som däremot dömde artonåringen för vapenbrott och dopningsbrott till villkorlig dom och 75 timmars samhällstjänst.
Hovrätten konstaterar att sonen inte bara känt igen rånaren på rösten, utan även känt igen hans ögon, kroppsform och rörelsemönster.
Av utredningen framgår att de båda unga männen träffat varandra ett tiotal gånger, och att artonåringen varit på fest i familjens hus så sent som i början av maj.
Jerzy Sarnecki menar att denna typ av sociala relationer vanligen brukar hindra att brottssituationer uppstår.
– Man gör inte så här mot människor man känner. Att så ändå har skett är väldigt ovanligt, och tyder på psykopatiska drag samt mycket hög grad av social omognad hos gärningsmannen. Om rånaren hade varit väldigt arg på sonen och hans familj, eller vill hämnas hade det inte varit lika ovanligt.
Enligt Jerzy Sarnecki tyder allt på att artonåringen såg att det fanns något att stjäla på festen i familjens bostad och även skaffade sig kunskap om hur brottet skulle kunna genomföras.
Hovrätten menar att det på grund av omständigheterna ”ter sig i allra högsta grad osannolikt” att sonen skulle ha kunnat missta sig och felaktigt peka ut artonåringen som gärningsman.
Till skillnad från tingsrätten finner alltså hovrätten att utpekandet är trovärdigt, och att det inte finns anledning att ifrågasätta dess tillförlitlighet.
Det är mycket ovanligt att hovrätten gör en så annorlunda bedömning av bevisningen än tingsrätten och skärper straffet på grund av detta, säger Jerzy Sarnecki.
– Visst kan domstolarna göra olika bedömningar av bevisningen – men det är vanligare att hovrätten drar slutsatsen att bevisningen är för svag och därför friar en tilltalad än tvärt om.
Hovrätten finner att straffvärdet för den mycket allvarliga artbrottsligheten motsvarar fyra år och sex månaders fängelse. Med beaktande av gärningsmannens ungdom bestäms strafftiden till två år och tre månader.
Åklagare: Kammaråklagare Karolina Lindekrantz
Ombud och målsägandebiträde för 1-4: Advokat Max Fredriksson
Ombud och offentlig försvarare: Advokat Thomas Weilander (Advokatfirman Bastling & Partners)
Domare: Hovrättsråden Bertil Ahnborg och Magnus Ulriksson, samt tf. hovrättsassessorn Johan Hedberg
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
