Etnisk bakgrund tycks vara den största orsaken till diskriminering i anställningssituationer. Främst är det män som uppvisar det diskriminerande beteendet. Större kvinnligt inflytande i anställningsprocessen skulle således kunna minska diskrimineringen, menar Magnus Carlsson.
Avhandlingen baseras på en experimentell metod där man skickat kvalitativt identiskt påhittade jobbansökningar till utannonserade tjänster. Endast namnen skiljde ansökningarna åt.
– Tidigare forskning har visat att det finns skillnader i sysselsättningsgrad mellan infödda och individer med utländsk bakgrund även då individerna har liknande kvalifikationer. Detta är inte något nytt, men det ger en indikation på att etnisk diskriminering potentiellt förekommer på arbetsmarknaden, förklarar Magnus Carlsson.
Han konstaterar att etnisk diskriminering i anställningssituationer förekommer men att graden av könsdiskriminering är låg. De fiktivt ansökande med svenska namn visas nämligen ha femtio procent högre chans till anställningsintervju än de fiktiva personerna med typiskt arabiska namn.
Vid en jämförelse mellan första och andra generationens invandrare från Mellanöstern konstaterar Magnus Carlsson något oväntat att dessa två grupper i princip har lika stor chans att kallas till en arbetsintervju. Detta visar på att etnisk backgrund i sig har större betydelse än faktorer såsom födelseland, modersmål och utländsk utbildning.
Undersökningarna visar vidare att yrkessegregeringen med avseende på kön är betydande. Medan kvinnor tenderar att arbeta i vissa yrken så tenderar män att arbeta inom andra. Magnus Carlsson har undersökt huruvida diskriminering i anställningssituationer kan vara en faktor som kan förklara dessa observationer. Han konstaterar dock att så inte är fallet.
– Främsta orsakerna till könssegregering tycks snarare finnas på utbudssidan, såsom preferenser eller familjesituation, som påverkar kvinnors och mäns val av utbildning och yrke, säger Magnus Carlsson.
Resultaten från undersökningarna visar dessutom att män i högre utsträckning än kvinnor diskriminerar på etniska grunder i anställningssituationer.
– Av den anledningen bör diskrimineringen kunna minska om fler kvinnor har inflytande över rekryteringsbesluten. Man skulle även kunna stimulera nyttjandet av bemannings- och rekryteringsföretag eftersom dessa verkar behandla de sökande mer lika, säger Magnus Carlsson.
I sina undersökningar visar han nämligen att bemannings- och rekryteringsföretag diskriminerar i mindre utsträckning än andra företag.
– Detta skulle potentiellt kunna bero på att andra företag är sämre på att utvärdera kvalifikationerna för individer med utländsk bakgrund och/eller har en mer negativ inställning till minoriteter, förklarar Magnus Carlsson.
I avhandlingen undersöks vidare huruvida diskrimineringen ändras om arbetsgivarna blir varse om att de observeras. Så visar sig dock inte vara fallet.
– Mina resultat tyder på att det inte är tillräckligt att endast bli varse om att man observeras utan att diskriminerande arbetsgivare även måste riskera någon form av påföljd för att ändra sitt beteende, avslutar Magnus Carlsson.
Text: Åsa Persson
red@dagensjuridik.se
