Omsorgsnämnden i Skara kommun beslutade att omedelbart omhänderta en idag 15-årig flicka. Nämnden ansåg att mammans föräldraförmåga var mycket bristfälligt och begärde därför att flickan skulle få vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Ärendet har nu prövats av både förvaltningsrätten och kammarrätten.
Borde vårdats tidigare
Nämnden är självkritisk i ett av sina utlåtanden:
”X (flickan) har varit aktuell hos socialtjänsten sedan hon var tre år gammal. Nämnden har brustit i sitt ansvar under X barndom och skulle, troligtvis redan 2009, ha ansökt om LVU-vård.”
Enligt nämnden bodde flickan och hennes mamma granne med en man som hade dömts för sexuella ofredanden mot flickan. Sedan övergreppen blev kända har både socialen och flickans pappa försökt få mamman att skydda flickan från grannen – dock förgäves.
Vill inte flytta
Nämndens redogörelse redovisas i förvaltningsrättens dom:
”Även efter att grannen dömts för de sexuella övergreppen så har modern uppgett till X (flickan) att de bör förlåta grannen för vad som har hänt. Socialtjänsten har vid ett flertal tillfällen försökt förmå modern att hitta annat boende. Familjen har även blivit erbjuden en annan lägenhet som de inte har accepterat. M (mamman) har inte insett allvaret kring att X bor i närheten av denna man.”
Redogörelsen fortsätter:
”Den 21 november 2014 inkom uppgifter om att X sannolikt umgås med grannen och att modern känner till detta. X har själv uppgett att hon har en stor lojalitet till grannen och att hon har förlåtit honom för vad som har skett. Det finns stora brister i moderns omsorg av X och modern saknar förmåga att tillgodose X behov av trygghet och skydd.”
Mamman gjorde inte vad hon borde
Förvaltningsrätten i Jönköping ansåg att mamman inte hade gjort tillräckligt för att se att hindra fortsatt kontakt mellan hennes dotter och grannen.
Förvaltningsrätten tar även upp att det faktum det av utredningen framgår att det har hittats narkotika under en husrannsakan hos mamman.
Förvaltningsrätten ansåg att flickan behövde vård enligt LVU. Eftersom som sådan vård inte ansågs kunna ges på frivillig väg godkände domstolen nämndens ansökan. En ledamot var skiljaktig och ansåg att ansökan skulle avslås.
Kammarätten på samma linje
Mamman överklagade beslutet men också Kammarrätten i Jönköping anser att flickan har ett stort vårdbehov.
Domstolen skriver:
”Av den utredning som ligger till grund för nämndens ansökan om LVU-vård framgår att X (flickans) sedan tidig ålder och under hela sin uppväxt har varit med om svåra upplevelser såsom missbruk samt våld i nära relationer. I utredningen finns också uppgifter om att M (mamman) uttalat suicidhot i X närvaro.”
Kammarrätten pekar också på att det i utredningen beskrivs att flickan har ”osunt starka band till sin mamma” och att hon har fått ta mycket vuxenansvar när mamman mått dåligt.
Kammarrätten instämmer i nämndens bedömning att vård endast kan tillgodoses genom att flickan är placerad på ett så kallat HVB-hem.
Kammarrätten avslutar med att skriva:
”P (pappan) samtycker till den behövliga vården men, såsom ovan nämnts, saknas M:s (mammans) samtycke till sådan vård. Förutsättningarna för att bereda X (flickan) vård med stöd av l och 2 §§ LVU är därför uppfyllda.”
