Kvinnan hoppade i somras från en bro vid Slussen i Stockholm med sonen i sin famn. Enligt åtalet lyfte hon upp sonen ur barnvagnen, klev över räcket och hoppade rakt ner på körbanan. Pojken avled till följd av sina skallskador.
Kvinnan åtalades vid Stockholms tingsrätt för dråp alternativt barnadråp. Hon nekade i första hand till att hon begått gärningen och menade i andra hand att hon på grund av sitt psykiska tillstånd inte hade hade haft något uppsåt att döda eller skada pojken.
Enligt kvinnans förvarare saknade hon kännedom om vad som hade hänt och trodde att sonen var i liv och omhändertagen av socialtjänsten. Hon hade haft svåra motgångar och dagen innan hon hoppade från bron hade hon drabbats av en psykos. Enligt läkare hade kvinnan symptom som stämde väl överens med förlossningspsykos och paranoida vanföreställningar.
Tingsrätten konstaterar att det genom flera vittnesiakttagelser är bevisat att kvinnan hoppade från bron med sonen i sin famn. Tingsrätten kommer också fram till att gärningen är att bedöma som barnadråp och inte dråp.
I bedömningen väger man in att läkarna anser att hon lidit av en förlossningsdepression och befunnit sig i svårt trångmål med inslag av personlighetsförändringar och vanföreställningar. Enligt den rättspsykiatriska bedömningen led kvinnan av en allvarlig psykisk störning i form av depression och suicidal intention.
Enligt bedömningen saknades dessutom det faktorer som talade för att kvinnan hade förmåga att inse gärningens innebörd.
Tingsrätten konstaterar nu att det inte är visat att kvinnan har begått gärningen uppsåtligen. Denna slutsats styrks också av att hon efter gärningen trodde – och fortfarande tror – att sonen lever och att någon har tagit honom ifrån henne.
Tingsrätten friar därför kvinnan helt.
Foto: Tor Johnsson/SvD/Scanpix
