Kommunen pekar på att mamman klarar av att tillgodose sonens behov av skola och omsorg men att hon inte känner ork att ansvara för hans deltagande i fotbollsträning.
Kommunens försökte hjälpa henne när hon kontaktade dem men anser efter det insatser som har gjorts att ”hon inte har visat att hon vill ha hjälp till självhjälp utan att hon vill ha någon som utför hennes sysslor åt henne.”
Av domen framgår att kommunen anser att ”hon inte har prövat att själv ta ansvar för sonens fotbollsträning och att hon inte har fokuserat på hans behov… Pojken har ett behov som inte är tillgodosett, men detta behov kan tillgodoses genom att modern tar ett större föräldraansvar.”
Formellt är det sonen som har överklagat kommunens beslut till förvaltningsrätten men detta har skett genom mamman. Hon uppger bland annat att hon inte längre kan få hjälp av sin kusin när det gäller sonens fotbollsträning. Hon anser att hon visst har tagit sitt föräldraansvar i och med att hon har vänt sig till enheten för barn och familj för att få hjälp med att följa sonen till hans fritidsaktiviteter.
Förvaltningsrätten hänvisar i sin dom till socialtjänstlagens bestämmelser om att det särskilt ska beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver och att den enskilde genom biståndet ska tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Domstolen skriver:
”Enligt förvaltningsrättens mening står det klart att modern i nuläget inte har förmåga att själv se till att hennes son kan fullfölja sina fritidsaktiviteter… Han är i behov av kontaktperson för att tillförsäkras en skälig levnadsnivå enligt socialtjänstlagen.”
Två nämndemän är skiljaktiga och vill avslå överklagandet.
Foto: Björn Larsson Ask/Scanpix
