Kvinnan har tre barn – två döttrar och en son – och är separerad från barnens far som tidigare är dömd för brott mot kvinnan. Hon har därför levt under skyddad identitet och flyttade år 2007 till Gotland med barnen.
Tingsrätten har tidigare dömt i en vårdnadstvist mellan kvinnan och mannen och enligt domen år 2010 ska vårdnaden om barnen vara gemensam.
De två äldsta barnen är numera placerade i familjehem. När det gäller dottern så har detta skett med stöd av socialtjänstlagen sedan en så kallad orosanmälan gjordes av hennes skola. Sonen är däremot placerad enligt LVU då socialtjänsten kontaktades av skolan.
Kvinnans kontakt med barnen har efter placeringarna varit ”mycket begränsad”.
De berättade att mamman varit våldsam mot dem sedan de var små och båda vittnade om att de fått utstå flera fysiska och psykiska kränkningar. Mamman skulle bland annat vid flera tillfällen ha kastat ut barnen i trapphuset, knuffat, slagit, luggat och förolämpat dem.
Sonens berättelse framgår av tingsrättens dom:
”X (kvinnan) var en dålig mamma alltsedan de flyttade till Gotland och han vill inte ha någon kontakt med henne. Hon har utsatt både honom och D (dottern) för fysisk och psykisk misshandel. Hon har också talat illa om deras pappa. X kunde vara trevlig utåt när det fanns andra människor i närheten men ibland var hon ”ett jävla psykbryt”. Hon festade i stort sett varje helg och var ute på krogen.”
Även dottern, som enligt syskonen har fått ”ta de mesta av smällarna”, berättade i förhör att hon inte vill bo hos sin mamma:
”Det första hon minns att hon själv utsattes var att X drog henne i håret och bände upp hennes armar. Hon tror att hon då var 3–5 år. X brukade sätta sig på henne och hålla i henne så att hon fick svårt att andas. Första gången det hände var när hon var 8–10 år… X satte sig då på hennes mage, vilket ledde till att hon fick svårt att andas. Hon grät och fick panik vilket gjorde det värre. Hon försökte få bort X, som dock höll i hennes armar tills hon lugnat sig. X har hållit fast henne på detta sätt vid flera tillfällen.”
Sonen berättade i förhör att hans situation blivit värre när systern flyttade till familjehem eftersom han då ”fick ta hennes plats” till dess att han själv också flyttade till familjehem.
Mamman nekar dock helt till anklagelserna. Tingsrätten skriver.
”Hon känner inte igen den beskrivning som D och S gett av händelserna eller sättet som de talar på i förhören. Det är dock riktigt att det har varit tufft på många sätt. Hon har bråkat med D och S men de har också haft bra stunder… S diagnos (ADHD) var krävande och han hamnade i trubbel i skolan. Han var grinig och svår att få upp morgnarna, eftersom han inte sov ordentligt.”
Tingsrätten anser dock att barnens berättelser framstår som trovärdiga och berättelserna får också stöd av det som framkommit från personer i familjens omgivning. Barnens uppgifter läggs därför till grund för bedömningen.
Tingsrätten anser att det handlar om upprepade fall av ringa misshandel och misshandel. Tingsrätten konstaterar också att det är fråga om brott som begåtts mot närstående i deras hemmiljö som har inneburit en allvarlig kränkning av barnens integritet.
Kvinnan döms därför för grov fridskränkning.
Hon döms dessutom för försök till våld mot tjänsteman samt våldsamt motstånd för att i juli 2014 ha satt sig i motvärn och försökt sparka och bita två polismän vid ett omhändertagande enligt lagen om berusade personer.
Sammantaget anser domstolen att mamman ska dömas till ett års fängelse. Hon ska även betala 32 000 kronor till var och ett av barnen för kränkning samt sveda och värk.
Foto: Jessica Gow/TT
